Aftonbladet – 8 april 1859, sida 3

Det var ett stort rum, skuradt, fejadt och glänsande öfverallt, upplyst af flera fönster och väggarne målade i brungul oljefäig. Vid ett bord under. ena fönstret satt i.en tung. högkarmad ekstol Esbjörnssönernas ganile fader, det enda föremål på jorden, som de egnade någon vördnad. Men gubben vördades som en verklig patriark. Jå Isin ungdom och mannaålder hade äfven ban varit känd som en man, den ingen gerna råkade att ha något obytt med; men nu gammal och stundom något slö till förståndet, både hörde och såg han litet. Skild från alla yttre bestyr, sysselsatte han sig med nästan ingenting annat än att binda nät och att då och då gissa ut sönernas företag, som gladde honom och uppväckte ett par friska gnistor af den gamla beprisade slugheten. -N :Inte ord åt honom! mumlade Gädda til främlingsfiskaren, då Tuve vände sig om för alt ur väggskåpet taga fram någon välplägnad — gästfrihetens-pligter försummades äldrig på Mörkön. : Sedan detta skett, gick han ut att tala vid brodern. -. ? : Med hjertlighet helsade Gädda på den gamle mannen, medan främlingsfiskaren, kännande sin. underlägsenhet ii dessa höga : regioner, stannade i närheten af dörren. ä Godt nät — vackert arbete, fader Esbjörnsson! skrek Gädda i örat på patriarken. Denne nickade och svarade med en listig blick : Känner dej nog! Du önskade ha den fiskeh fångad, som du söker: här. Men stormänhen) — det var så , den, gamle med tillfredsställelse: benämde sina. söner -— ha:al: drig I varit tjufgömmare. Håll. tangan rätt.d. mun, när du talar med dem! Ibland harjag ännu ett och annat klart för mej... Nå, drag supen i botten och gör rent hus efter osten och brödet — de tycka om att folk hålla till