Aftonbladet – 8 april 1859, sida 2

på nytt! Jag vill icke gifva mig rastel!ler rö Medan han ännu talade skyndade han ut, och ögonblicket derefter var han i sadeln på den hittade gullfålen och på väg till kapellgården. Han hade emellertid icke hunnit halfvägs, inhan han mötte ena afdelningen af skallgångspersonalen. Karlarne återvände helt mulna och nedslagna. Expeditionen hade totalt misslyckats. Dessa män, djerfva och outtröttliga strandsittare, svuro vid både själar och kroppar att rymmaren aldrig gömt sig bland klipphålorna, ty då hade han bestämdt blifvit hittad, hade han än varit hoprullad som ett nystan. Dessa rapporter nedslogo icke Hjelms mod. Nya spaningar under jaktlöjtnantens befäl skulle nog krönas med; bättre framgång. Dessutom voro kronans -handtlangare ute i full rörelse och signalement och efterlysningar afskickade åt alla tänkbara håll. 6 KAPITLET. Gäddas och främlingsfiskarens mission. Åtta dagar voro förflutna, sedan Hjelm mottog Holts djerfya, hånande och oblyga bref. Det kunde sägas — och härpå svor kommissarien Lönnerholm — att man letat så noga igenom både vägar, stigar, skogar, stränder och alla möjliga platser, att man skulle ha kunnat leta upp en knappnål, sen då en menniska. Och ju längre man förgäfves höll detta: skall, desto hetsigare blef jagten, ty raseriet öfver att ej finna verket krönt med ens en skymt af framgång ökade förbittringen och ifvern. j , j Men hade kommissarien med alla krafter, som stodo honom till buds, varit verksam till