Aftonbladet – 8 april 1859, sida 2

SAO ST Den var ju icke så illa anlagd den planen att få dig fälld som liktjuf — och när du framför min komplimang för din hustru, kan du säga henne på samma gång att den eftermiddagen, då man trodde mig vara borta, fastän jag var hemma, och då hon i sällskap med mamsell Majken och helgonbarnet gjorde spaningen vid kontorsdörren, skrattade jag rätt godt åt damernas bekymmer och sjelfvaste mamsell Majkens: försäkran att de blifvit narrade af sina egna skymningsfantasier. Under tiden nedlade jag godset i bokkistan. Du ser att jag ändå förstod böckernas värde. Ifall du ej varit en så sjelfklok man, hade du lyssnat till din hustrus kloka ord — mina öron voro öfverallt — att undersöka kontoret. Följden deraf kan du räkna ut, I min trygga hamn — ty den är trygg — ler jag åt ditt maktlösa raseri. Går det mig väl med de här penningarne, så kan du framdeles räkna på att jag icke skall förhålla dig den del; som bör vara din. Emellertid är du i tillfälle att få visa hela ditt mod. Vännen Holt. — P. S. Jag hoppas hästen har återvändt af sig sjelf — jag hade andra resurser,... I samma ögonblick som Hjelm uppläste det sista ordet, kom Ulljana inrusande med den underrättelsen att cn af drängarne begärde tala med patron. Gullfålen var hittad, gån gandes ensam för sig sjelfver på vägen: Då, utbrast Hjelm med brinnande ifver, kan den eländige aldrig ha hunnit långt bort. Jag rider i ögonblicket till kapellgården, så att jag träffar Gudmar innan han ger sig ut. Och om jag än måste båda upp hela strandlaget, skall kuststräckan bli genomsökt. Ty hvar han skulle försöka att taga skjuts, blefve han upptäckt... Farväl, min Emilia — farväl