Aftonbladet – 8 april 1859, sida 2

sedan denna blifvit uppletad i sin inhysesspis, inflöt den förklaringen att gumman på natten eller aftonen — kanske var det på natten ändå... nej, det torde väl ha varit afton ännu — legat ensam i sin säng, då någon slog på fönstret och knackade ut den ena af de två rutorna, och med detsamma hade en röst sagt: Blif inte rädd! Här är bref och pengar, skaffa fort det i morgon! Stugan, i hvilken gumman bodde, låg knappt tre fjerdingsväg från Svartskär, och likväl blef hvarje spår så väl igensopadt att man kunde tro att han ännu skulle befinna sig deromkring. Men denna tro erhöll ingen bekräftelse. På morgonen hade gumman träffat den förbigående bandgubben, såsom. han kallades, och med honom delat bälften af penningarne, bestående af en tvåriksdaler. Gubben, som denna gång icke hade sina vägar åt Svartskär, gaf brefvet jemte en hel plåt åt gossen, hvilken han mötte — och sålunda, med all den ärlighet och ordentlighet, som strändernas fattiga befolkning-i hedersfrågor erbjuder; kom brefvet till sin bestämmelseort. En sak till anmärkning hade varit den, att gumman icke trodde att hon hört en herremansröst, utan att det för hennes öron låtit som om det varit en af strandboernas. Och så ingenting mer. Under tiden hade tinget slutat och främlingsfiskaren, som upplysningsvis blifvit hörd vid ett nytt förhör genast erkänt rätta ändamålet med Holts nattbesök och det besvär, som han gjort sig att så uttyda saken att den för honom, främlingsfiskaren, blef riktigt sannfärdig. : Men han uraktlät också icke att fästa nådig domarns uppmärksamhet; derpåy att han vinte velat göra ringaste annat ondt än det, som gick utanpå rättvisan, för sanning var sanning, och den hade han alltidiflagt sig