Aftonbladet – 7 april 1859, sida 2

RER AE Tiden hade emellertid slidit fram, och åtskilliga missöden med åkdonet gjorde att han först på morgonen stannade utanföre tingshuset. -Der fann han icke blott kommissarien, utan äfven jaktlöjtnanten, som på den förres rum i förtroligt samtal vid kaffekoppen och cigarren höll på att beräkna tiden för Holts återbringande. Kommissarien försäkrade sig hafva de pålitligaste spejare ute. Men hvilken uppståndelse blef ej nu vid Hjelms återkomst och upptäckten af detta nya skändliga dåd, som för hvars och ens blick innehöll Hjelms totala ruin! Om vi skola söka den uslingen ända in i blåkullan, svor kommissarien, så skall han framplockas! Och löjtnanten svor vid allt; både lefvande och dödt, att hvarje skrymsla bland stränderna; öarne, holmarna och skären skulle genomsökas, om man än skulle börja vid vettarne och sluta inne i sjelfva björnynglets håla, ty omöjligt vore det icke att han der funnit skydd... Men nej, återtog Gudmar, det kan icke vara så — mörkökarlarne bedraga väl kronan genom betydlig försnillning af tullkammarens inkomster, men de gifva icke skydd åt någon tjuf och likplundrare dertill. ; ; Nu steg kapten Geistern in. Och då han i flygande fick: höra hur allt förhöll sig, lade han sin hand med en rörelse af obeskrifligt deltagande på den unge köpmannens axel: Äfven jag, herr kijelm, brinner af begär och: bönfaller att få göra allt hvad i min förmåga står. Jag kan erbjuda två saker: Först skall jag utefter den kuststräcka jag passerar, när jag nu reser ner till Lysekil, göra alla möjliga efterfrågningar; och sedan, eftersom jag vid skeppsbrottet hade lådan med skeppsdokumenterna och. kassan på mig, är