Aftonbladet – 7 april 1859, sida 2

NRRSRNNNNRR ERS kt lust, som han tror sig göra genom borgen i diskonten — du mins att Hjelm för en åtta månader sedan tog ett sådant för att utvidga sina affärer. Hvad mitt och farsgubbens namn beträffar, stå de gerna till tjenst; om någon vill taga dem för godas Drömde jag — eller nämde : du icke i går afton att vi kunde räkna på en ostörd timma, medan din far språkade med kapten Rasmussor om ett kapital, som han skulle vilja ha utlånt? Kan man icke ställa så till, att det kapitalet inflyter i Hjelms toma kassakistå? NaturligtVis reser hair, så fort han kan, till Göte: borg för att vigilera der, men låt öss såsom de unga makarnes sanna vänner vigilera här hemma allt hvad vi förmål Min själ, käns det icke som jag sjelf skulle lägga in och cedera! I flykten din Gudmars. 3 P. S. Naturligtvis reser. du så snart :du kan till den stackars: lilla frun på Svartskär. Och den staekars lilla frun på Svartskär hon visste minsann nu att Hon lefde! För stunden var hon ensam, ty Thorborg hade måst hörsamma en biljett från sin far. Men innan Thorborg reste, hade hon sagt: Jag lemnar dig utan oro, älskade Emilia, ty nu när, såsom du sade, du ser olyckan i ansigtet — eburu det blef en annan olycka — ser jag på ditt ansigte att du hade rätt deruti att modet då skulle komma. Dina ögon förtälja att du ej har håg för de der gagnlösa scenerna, som många qvinnor trösta sig med vid illfällen sådana som detta, när något oberäkneligt ondt står för dörren. Jan, svarade Emilia med djupt eftersinnande, något oberäkneligt torde det bli Fattigdomen är visst icke ett angenänit kar