indragna argument, att det icke finnes något -imligt skäl hvarföre en vattenledning icke kulle bära sig bärstädes lika väl som på så nånga andra ställen, der erfarenheten visat, stt dylika företag varit för anläggarne: lika ekonomiskt vinstgifvande, som de varit för ommunerna välgörande i sanitärt och andra hänseenden. Likväl, vi medgifva det, låter det sig anfaga såsom en möjlighet, att vattenledningens afkastning icke förslår till ränta och amortering. Men för denna händelse äro ju bidrag beviljade af brandkontoret, drätselkommissionen och brandstodsbolaget för lösegendom. Insändaren erinrar sjelf om detta fö; hållande; ven för att det oaktädt kunna förespegla den säkerhet, som han förmenar ega rum, fäster han uppmärksamheten derpå, att bidragen icke skulle vara ovilkorligen att påräkna, enär de endast blifvit utlofvade under vissa vilkor på kortare tid. Härmed förhåller sig sålunda, att den kortare tid., på hvilken hänsyftas, utgör en tid af tio år, under hvilken bidragen äro tillräckiga för ränta och amortering å lånet. Och vad angår-de vissa vilkor som blifvit fästade vid bidragens utgående, så bestå de förvämligast uti brandkontorets förbehåll: om verkets årliga. behållning sådant medgifver. Itt antagande, att detta förbehåll skulle förnga lånegifvarnes säkerhet, förutsätter såleles, att brandkontoret skulle göra så enorma örluster, t. ex. genom en hel stadsdels brand, tt kontoret under ett eller flera år icke hade :n behållning, tillräcklig för att fullgöra sitt frågavarande åtagande. Sådant låter visserigen tänka sig, d. v. s. är icke absolut omöjigt; men mycket sannolikt anses det väl dock cke af någon, som närmare känner förbålandena här på platsen. Det vill således synas, som vore farhågorna, att bidragen icke skulle ordentligen utgå, skäigen ogrundade och att långifvarne, äfven om le icke hade någon annan säkerhet för sina venningar, kunde vara temligen trygga. Men vi vilja med insändaren antaga det föga sant olika, att bidragen uteblefve, eller att vid itgången af den tid, för hvilken de blifvit lofvade, företaget ännu icke hunnit så upparbeas, att det läro sig och lemnade tillgång till änta och amortering å lånet. För denna händelse finnes, såsom man vet, n reservsäkerhet, Stockholms stads garanti, emnad genom sockenstämmonämdens beslut. Dock, äfven denna säkerhet synes insändaen så misstänkt, att han ansett det vara en amvetspligt att varna allmänheten mot de i ans tanka äfventyrliga vattenledningspapperen. Och motivet till denna farhåga? Jo, säger insändaren, Stockbolms stad, för å vidt den kan anses representerad . genom ockenstämmonämden, har visserligen -iklädt ig en garanti, men den har ej åtagit sig nå;on bestämd afgift för dess fullgörande. Detta ir mycket sannt och riktigt, och orsaken sy:es helt enkelt vara den,-att man ansett det vögst olämpligt och onödigt, att åtaga sig en fgift, som man med temlig visshet vet icke kommer att på 10 år behöfvas, och. hvilken nan dels har: grundadt hopp, att. .den aldrig kall erfordras, dels ieke :skulle kunna till siffan bestämma förr än man fått veta huru stor len brist är, som skall fyllas. Men attaf sålan anledning sätta ifråga, att staden, om den n gång behöfde infria sin: åtagna garanti, kulle komma att undandraga sig detta och cke kunna förmås dertill annorlunda än geiom laga rättegång, förefaller åtminstone oss å orimligt, att vi icke hade väntat oss beöfva bemöta ett sådant påstående. Vi tro ss också blott böra i detta afseende ernra, att om man utginge från en sådan åsigt, m man antoge, att heder och vanlig anstänighetskänsla kunna vara fullkomligt främinande för stater och kommuner samt för mynligheter och korporationer, som dem repråentera, så skulle nästan alla slags låneoc ndra aftal med stater, kommuner eller . meigheter vara otänkbara, åtminstone för så idt icke vissa inkomster eller egendomar vore antförskrifna såsom säkerhet för aftalens uppyllande. I alla representativa stater t. ex. våeras ju år för år eller för hvarje längre eler kortare buldgettermin de medel, som sko nvändas till statslåns förräntande och amotering. Och likväl våga kapitalisterna förträcka dessa stater penningar, endast på den rund, att den staten lagligen representerande nyndigheten samtyckt till lånets upptagande, ch de hysa den förtröstan, att samma mynlighet, som gifvit ett: sådant samtycke, äfven kall anvisa medel till uppfyllande af den inångna förbindelsen. Det är verkligen icke å litet kränkande för detta samhälle, att förutätta att de myndigheter, som representera detamma — i detta fall sockenstämmorna och ockenstämmonämnden — skulle vara likgiliga för uppfyllandet af en sådan hederspligt. örfarenheten hittills berättigar icke till någon ådan misstanke, och vi äro för vår del fullkomligt öfvertygade, att varande-och blifvande nnehäfvare af Stockholms stads. vattenled ingsobligationer kunna fullkomligt trygga sig id stadens garanti för det fall att: den beöfver anlitas för att obligationsinnehafvarne kola utbekomma sin. rätt. UTRIKES. På eftermiddagen bekomrno vi utländsk post