en vederläggning. Läsaren finner de: nedan, jemte den insända uppsatser några anmärkningar, till hvilka vian:vr oc samma, föranleda. Insändaren skrifver: Man har af tidningarne sett, att vattenlednings5fverstyrelsen med hr Cervin kontraherat ett lån på 1,150,000 rdr rmt till utförande ar: den föreslagna vattemledningen i Stockholm. Det är således att motse utbjudandet af dessa kreditpapper åt allmänheten, hvarföre en granskning af den säkerhet de innebära torde vara af nöden, för att, huru än utgången af det stora företaget kan bli, tillse om de personer, -som tills äppa penningarne, äro under alla förhållanden betryggade för sin egendom. Flertalet af läsare lär väl förundra sig öfver, att något tvifvel i det afseendet kan uppstå. Det är ju Stockholms stad, mena de, som gått i borgen för summan, och den måtte väl vara vederhäftig. Utan tvifvel är Stockholms stad vederhäftig för denna summa och mera dertill, men tyvärr har den egentliga Stockholms stad dermed icke att skaffa. Saken örhåller sig nemligen så, att Stockholms stad är i kommunalt hänseende af tvåfaldig betydelse. 1:0 Stockholms stad, den egentliga af ålder existerande institutionen, med alla sina inkomster af egande hus och tomter, tolag och en mängd andra intrader, rcpresenteras och förvaltas af drätselkommissionen, un!er magistratens och borgerskapets äldstes öfverstyrelse. 2:o Stockholms stad, att vi så må säga der yngre, ursprungligen och hufvudsakligen af kyrklig natur, representeras af stadens invånare på de allmänna sockenstämrorna och egentligen såsom ett helt, szillkommen 1847, då sockenstämmonämden inrätta les. Föremålen för dess verksamhet äro hufvudsakigast religionsvården, fattigvården, folkundervisninsen och dermed närslägtade och sammanhängande imnen, samt lagen för dess åtgärder, sockenstämmoförfattningen af den 16 Mars 1847. Denna senarf nstitution, som, i motsats till den förra, eger inga inkomster, utan måste fullgöra alla sina förbindelser senom:att för de olika ändamålen lägga afgifter på :ovånarne, är det, som genom ett majoritetsbeslu: if sockenstämmorna och deras nämd bifallit öfver ståthållarens hemställan om anläggandet för kommuaens räkning och på dess bekostnad af en vattenledaing och medgifvit upptagandet af ett lån för utfö randet af densamma. Är då icke ett lån upptaget på hufvudstadens invånares vägnar för ett gifvetändamål, för lånegifvarne under alla förhållanden fullt betryggande? Hafva icke för andra ändamål, t. ex. kolerafarsoten m. fl., lån blifvit upptagna och ordentligen betaldta? Hvarföre skall man då nu hysa någon fruktan för motsatsen? Jo derföre, att man vid beslutet om detta lån tillvägagått på ett motsatt sätt och uraktlåtit iakttagandet af vanliga former. Dö kommunen icke, i likhet med den egentliga staden. har några ordinarie inkomster, så måste den för be stridandet af hvarje särskildt behof åtaga sig en afgift, och vi hafva derföre fattigvårdsafgift, fattighussfgift, folkskoleafgift, koleraafgift m.fl. Är föremålet af permanent natur, blir afgiften likaledes fortfaande, ökas eller sänkes efter behof; men är det leremot af öfvergående beskaffenhet och för mycket betungande för invånarne att på en sång uttaxeras, beslutes en viss årlig afgift: och vederbörande styrelse bemyndigas att uptaga lån till bestridandet af utgiften. Denna låneopera tion blir då blott en förvaltningsåtgärd. och styrelsen eger endast tillse att ränta och amortering kunna genom den beslutade årliga afgiften godtgöras. På detta sätt har hittills lagenligt förfarits vid låns upptagande. Ingen risk finnes här för långifvaren och intet tvifvel att vederbörande styrelse skall kunnzä fullgöra sina förbindelser, ty afgiften kommer på debetsedeln, och om någon skulle vägra betala den, ir den genast utsökvingsgild. Vid beviljandet af vattenledningslånet har man deremot tillvägagått på ett motsatt sätt. Sockenstämmorna och deras nämd hafva på öfverståthållareembetets hemställan beslutit, att ett lån får af vattenledningsöfverstyrelsen upptagas till ett belopp af 1,150,000 rdr rmt, men icke på samma gång åtagit sig någon afgift, att, i händelse af behof, utgå till betäckande utaf större eller mindre del af lånet. eller den förlust, som möjligen kan uppkomma. på sjelfva företaget, utan endast till ränta och amortering gifvits anvisning på frivilliga bidrag från brandkontoret, drätselkommissionen och brandstodsbolåget för lösegendom, hvilka under vissa vilkor äro på en kortare tid utlofvade och sålunda icke äro ovilkorligen att påräkna. Under förutsättning af att det lyckas vederbörande att af allmänheten på de ifrågavarande kreditpapperen bekomma erforderligt kapital, att alla kostnadsberäkningar äro riktiga, att inga oförutsedda . hinder eller svårigheter för utförandet möta, utan vattenledningen blir till större eler mindre del till begagnande färdig, så måste vid detta liksom vid alla andra industriföretag ett åf de två förhållandena inträffa, antingen bär det sig, eller bär det sig icke. I förra fallet är allt godt och väl. Men det ligger äfven inom möjlighetens område att det senare kan inträffa, och insändaren, som större delen af sin lefnad sysselsatt sig med industriföretag och haft tillfälle erfara huru många dylika, med mycket större utsigt än detta att bära sig, gått öfver ända, tror att det äfven ligger inom sannolikhetens gebit. Huru skall då saken redas? Öfverståthållaren föranstaltar om sockenstämmors hållande, för att på dem få stadens invånare att åtaga sig en afgift till betäckande af den uppkomna bristen. Utgången är då mycket osäker, ty när företaget icke bär sig sjelft, torde lusten icke vara så allmän, som då det förespeglades blifva vinstgifvande; visst finnes då ett stort parti af dem som ega vattenledningspapper, men ett annat ännu större finnes af dem, som icke innehafva några, och om detta senare skulle få majoritet för sig, hvilket icke är omöjligt, hur står då saken? Har den fallit i alla församlingarne, så finnes ingen apell; har den deremot gått igenom i några, så återstår att försöka sin lycka hos sockenstämmonämden: men om hon äfven der, hvarest ?, röstmajoritet erfordras, skulle vara oblid, är saken ohjelpligen förlorad. Dock, ett återstår ännu, nemligen att på grund af de åtta sockenstämmoproto kollen och sockenstämmonämdens beslut stämma hufvudstadens invånare till domstol, för att få dem att betala en skuld, för hvilken inga personer finnas som tecknat sig såsom borgensmän. Hvad utsigt det har att lyckas torde de rättslärde kunna upplysa om. t Vi skola nu söka anföra några ord till lugnande af de farhågor insändaren säger sig hysa, och dem han synes så angelägen att bibringa andra. Insändaren utgår naturligtvis från det antagandet, att tillskott af stadens invånare kunna komma -att erfordras för erläggande af ränta och amortering å vattenledningslånet. För detta ändamål måste han likväl först förutsätta, att vattenledningen icke skall bära sig, d. v..s. icke lemna så stor inkomst att densamma kan, sedan utgifterna blifvit bestridda; emna tillgång till ränta och amortering. I afseende å detta inkast, som man städse hört från vattenledhingens motståndare, vilja vi endast erinra om det månofaldiga gångor