namn säger du! Skulle du för ett par timmar sedan -begifvit dig af till Rabalshede? Aur stolt jag är öfver dig, min Emilia... Men hvarföre skulle du ge dig af dit? Så du frågar — det var ju icke otänkbart att -kommissariens yrkande gått i verkställighet. Ha gossarne yttrat något? frågade Hjelm med en lätt ögonryckning. Nej, visst icke, och ej heller har jag frågat dem. Jag behöfde icke veta mer än din Sseger. Men hur har du då blifvit underkunnig om det, som skulle föranleda resan ? j Inser du ej att Holts elakhet icke kunde tillåta honom att fördölja detta, då han hemtade dokumentet? Dokumentet? Holt efter dokumentet?s sDokumentet, ja Hjelm hade sprungit upp. Han: skulle då varit hemma? utropade han häftigt. Är han kanske hemma i detta ögonblick ? j Nej, han var icke här mer än några minuter. . Så fort han sagt på hvad punkt målet-befann sig och att han för dess fortgång skulle bemta ett angeläget papper, skyndade han åstad på den nysadlade hästen lika fort som han kommit, och det var som vinden. Hemtade han papperet i bodkammaren eller gick han upp på sitt eget rum? På kontoret ! svarade Thorborg. En stark rörelse föregick inom Hjelm, som märktes af båda de unga fruntimren, Hvad är det? frågade Emilia. Vänta ... vänta älskadel yttrade han. Innan jag svarar dig, skall jag gå ut ett ögonblick. Hans ton lät så allvarsam, så genomunderlig, att Emilia ej kände sig ega mod ätt med minsta ord uppehålla honom, b