tionde gången till Thorborg: Märk huru omtänksam och redig jag är! då hon ögonblickligt tog ett par språng öfver halfva salsgolfvet. Hvem gick derute — -hvem hade med flit icke velat åka fram för att få göra en utomordentlig öfverraskning? Var det ej han; var: det ej Åke? Visst var dethan. Och nu kastade sig de båda makarne i hvarandras famn. Emilia skrattade och gret. Hjelm, alltid-mera sansad, men djupt upprörd, kysste sin unga maka gång efter gång. Någon lycka jemförlig med denna, efter så många dagars uthärdad spänning och smärta, hade de ej drömt sig. Äfven Thorborg tog och fick sin del. Och nu tppstod detta: prat härs och tvärs, som alltid: föregår: ett ordentligare.-meddelände. Millioner helsningar från Majken, den herrliga Majken — du får väl höra — och från vår heders-Gudmar, från Moss, från gubbarne. Gudmar skulle kommit med; men han hade bestyr med deras hemfärd — de välsignade klenoderna! Och så hade han naturligtvis äfven ett kärleksmöte att bevakax... Ändtligen, sedan Hjelm kommit in i förmaket och tagit en kopp tå, skulle det egentliga begynna. Men säg mig försty, yttrade han,hur har det riktigt varit med å , min älskade — hvad der här kinden mången gång bleknat i dag, och hvad det stackars bjertat måtte ha klappat! Låt oss icke tala om hela dagen — Jåt mig bara nämna att när gossarne kommo hem, satt jag redan i kärran, ty du kan väl föreställa dig, att om du blifvit insatt i häktet ...n SE DJ häktet... redan i kärran — hvåd i Guds