Aftonbladet – 5 april 1859, sida 3

SEKTEN TSAR SR FANSEN NS PERENNER! jag ville anmäla, då herr häradshöfdingen befallde mig tiga. Sedan order blifvit gifna om Holts eftersättande och återförande och tumultet lagt sig, fortsattes vittnesmålet, fullkomligt uppdagande -hela sammanhanget af Holts svarta dåd, för Hjelms räkning afhördt med ett mångdubbelt deltagaride, hvilket gåf sig luft på alla möjliga qväfda och oqväfda sätt. Gamle Gädda slöt sin vittnestal med-följande ord: S Och nu har nådig lagman hela sorgeskamsväfven öppnad för sej, och jag tackar Gud, liksom lots-far, att vi ändtligen fått vältra den tunga bördan från våra axlar, eller rättare som sagdt från bröstet, för der har den tyngt många gånger. Och nu tar jag på min helga ed att så visst jag höppas få lefvaxmed brorskamraten i paradiset, så visst är herr Hjelm ren som snö i den här styggelsens sak. Det är nu förklaradt i rena och tydliga ord och på lagesätt, att två vittnen är nog genom lotsfar och mej Petter Gädda. Amen i Herrans namn Icke ett ord hade blifvit nämdt om Moss. Detta hade gubbarne sinsemellan uppgjort, sedan de kommit till den lyckliga kunskapen att då två vittnen vore tillfyllest, kunde de utesluta helt och hållet den samvetsfråga, som gjort dem så stort bryderi. Sådan var deras äreskänk till Majken för allt det goda, som bon gjört dem. Men mången vädjande blick af Gädda hade låtit Moss fullkomligt tydligt begripa att han blef skonad och att de ganska väl visste att Holts gerning bevittnats af äfven andra ögon än deras. Om Moss vågat, skulle han gerna, i sin triumferande glädje öfver att nu rentvättad ha sluppit undan vittnetsmålet; inför hela me