Aftonbladet – 5 april 1859, sida 3

nigheten tagit gubbarne i famn. Han åtnöjde sig med det hemliga löftet aft under all sin lefnad ha dem i tacksafri åtatika. Då under tiden befanns att Holt omöjligen kunde återhetätas, uppsköts målet till sista rättegångsdagen; Order:utfärdades till kronolänsmannen att: ofördröjligen: eftersätta och i fängsligt förvar taga afvikne Wilhelm Holt. I och med detsamma hade domaren förklarat Hjelm vara fullkomligt oskyldig. Sedan rätten var upplöst, gick domaren fram till Hjelm, lyckönskade honom till den fullständiga segern och anhöll att han måtte äta middag med honom i sällskap, såsom han hoppades, med kapten Geistern jemte herrar! Moss och Guldbrandsson. ; Hjelm hade naturligtvis hellre sett att han genast fått flyga hem till sin unga i ångest väntande hustru, men detta aktningsprof skulle glädja Emilia och visa hela den enfaldigare: menigheten att han icke mera egde en skymt af skugga På sig. Vi. kunna icke ingå i målning af.de många hastiga, men gripande scener, som härefter egde rum härs och tvärs. 2 Först borde nämnas Hjelms Hhjörtgripande ord till gubbarne, hans varma tacksägelser till Majken — som haft en så välsignelsebringande tanke: han kände ej hur många flera hon haft — till Guldbrandsson, som så ifrigt utfört den, och till hans gamle liflige advokat. Vidare Hjelms med kapten Geistern utbytta försoningshbandslag, grundläggande en vänskap, hvilken längre fram Ii tiden gaf dem en ersättning för det flydda. Slutligen skulle man ha sett Majkens möte med sin befälhafvare och Moss möte med de gamle hedersmännen, hvilka han ifrigt bjöd på middag, supponerande att sådana män och vänner som de— nu var Moss riktigt förd —