Aftonbladet – 5 april 1859, sida 2

ifall han begått brottet, skulle ha låtit sakerna ligga qvar i en bokkista, hvars nyckel fanns på en plats, der en annan kunde taga den, i stället att föryttra eller gömma lådan och ringen på klokare sätt. Man får icke antaga hos den mest dumme och enfaldige brottsling att han skulle göra sin välfärd beroende af en sådan tillfällighet. Och kunde en jury här dömma, så skulie orden icke skyldig uttalas lika hastigt, som det fordrades tid för jurymännen att inträda i öfverläggningsrummet, tillåsa dörren och åter öppna densamma. Men då vi tyvärr icke hafva någon jury för sådana mål, så öfverlåter jag min hufvudmans sak i den vördade. domhafvandens hägn, öfvertygad att hans klara och oförvillade blick skall tränga igenom de mångdubbla slöjor, i hvilka denna brottmålssak blifvit invirad;n Domarens ögon föllo än på den ene, än på den andre. Men ingen sådan blick kunde varsnag, som gaf vid handen hoppet om det ljus, hvilket den gamle advokaten ville se skina. Länge betraktade han Hjelm, hvars ädla och manliga ansigte icke ens af den långa och smärtsamma ransakningen syntes nedslaget eller utmattadt; om han hoppades eller fruktade var omöjligt att skönja, Domaren (till kommissarien och kapten Geistern): Har åklagaren eller hans hufvudman något vidare att andraga? Kapten Geisterni Ingenting, utom det att jag förklarar att målets senare afdelning icke styrkt mina,. enligt min enskilta öfvertygelse, numera obefogade misstankar mot herr Hjelm; och jag kan ej annat än önska att denna olyckliga angifvelse aldrig varit gjord eller af mig lagligen upptagen. Men sådant förhållandet nu är, vill jag trygga mig vid den aktade domare, jag bar framför mig, och bedja att den högste domaren styrer dennes vilja efter sin måttstock till ett rätt domslut.o Han bu