Aftonbladet – 5 april 1859, sida 2

NN inre åsigt, i likhet med min egen och utan tvifvel de fleste här närvarandes, talar till förmån för herr Hjelm. En så allmänt aktad man, hvilken, under den korta tid han tillhört vår lilla kapellförsamling, verkat allt hvad i hans makt stått för strandboernas moralitet och som särskilt stått på alla fiskares och arbetares rätt — huru vore det tänkbart att han af låg snikenhet kunnat falla i ett sådant brott? Stora vågor märktes åter i församlingen. Sinnena voro icke mer delade: de voro åter belt och hållet på Hjelms sida. Advokaten (fortsättande, än mera lifvad): Man kan dessutom jemföra herr Holts alla sinnesrörelser och alla de skiftande krokvägar, i hvilka han förstått slingra sin talan, med det ostörda, sansade lugn, den enkla rättframhet, hvarmed herr Hjelm rakt på sak besvarat allt.: Och hvar är borgen för herr Holts renhet i angifvelsefrågan? Är det tänkbart att en hederlig man, en rättsinnig bolagsman skulle, om han gjort en sådan upptäckt, i hvad sinnesstämning som helst ha tagit en främmande fiskare till förtrogen? Sådant öfverensstämmer icke med de ömtåliga känslor, sora han under förhöret låtit påskina. Men då bevis ännu saknas för vidare utveckling af saken, vill jag uppdraga två slutmeningar... Herr Holt passerade om aftonen före den dödas upphittande strandstigen mellan kapellgården och Svartskär. Han bemkom uppskakad och sjuk, fastän ingen sjukdom synts på honom, då han lemnade kapellgården. Han föreföll oredig eller drucken, enligt intyg af huspigan, hvilken nästa dag kan förekallas. Nåväl — det kunde icke vara absolut omöj igt att liket förut varit uppflutet och att han eller någon annan plundrat det. Sedan kunde han, af skäl som torde vara för svåra att utreda, bestämt en del af det funna för herr Hjelms räkning. Men absolut omöjligt är att min hufvudman,