Aftonbladet – 5 april 1859, sida 2

äfven i viss mån verksam i absoluta monarkier. e— enrsmo Man-hat hunnit att tillräckligt vänja sig vid den oefterrättlighet, som utmärker styrelsen. öfver-riksbanken, för att. någonting från det. hållet vidare skall väcka -uppseende.: Det har gått så långt, att med .undantag afdem, som hafva till åliggande att granska denna styrelses åtgärder, den öfriga allmänheten tiger och lider, äfven då den har de giltigaste anledningar till missbelåtenhet. Man synes föreställa sig att det icke gagnar till något att ställa äfven de allra fogligaste anmärkningar till en myndighet, som aldrig bevärdigat andra än på sin höjd ständernas revisorer med svar. : Det är betänkligt nog, när en offentlig iprättning, som är till för allmänhetens behof, kommit på denna ståndpunkt. Hufvudstaden här väl på senare tiden fått en enskilt bank, som söker att gå allmänhetens önskningar till mötes, men allmänheten har dock rätt till den fordran, att den bank, som kallas rikets ständers och hvilkens vinst, der den icke erfordras för bankens betryggande, . är till statens allmänna behof afsedd, icke skall låta öfverfiygla sig af banker, som endast arbeta för enskiltas fördel. Detta har dock i många fall redan inträftat och torde väl i andra komma att ske. Vi äro väl benägna att i den olämpliga sammansättningen af sjelfva bankstyrelsen söka roten och upphofvet till mången oefterrättlighet; men det är: oss med. bästa vilja omöjligt att skrifva allt på det kapitlet. Genom decimalsystemets och riksmyntets införande måste alla bankerna förändra sina sedlar. Det mötte inga svårigheter för de enskilta bankerna att i rättan tid få nya sedlar gjorda. . De tillverkades vid riksbankens pappersbruk Tumba och man -har emot deras beskaftenhet icke haft något att anmärka. För riksbanken åter hafva svårigheterna varit oerhörda; de nya sedlarne: blefvo först.l1, år efter den bestämda tiden färdiga, och några dagar efter deras utlemnande i rörelsen är missnöjet med deras beskaffenhet allmänt. Enligt senaste statsrevisorers berättelse om bankoverket, tillhvilken vi snart skola återkomma, hafva revisorerna ganska allvarligt förehållit bankstyrelsen dess försumlighet i detta hänseende. Den förklaring, bankstyrelsen meddelat, innebåller det förebärande att alla den nyare tidens uppfinningar:bort vid sedeltillverkningen begagnas, och denna i följd deraf icke kunnat gå fortare. Men hurudana äro nu riksbankens sedlar? Äro de måhända bättre än de enskilta bankernas vid Tumba förfärdigade sedlar? Alldeles icke. De äro tvärtom så dåliga, att de knappt kunna vara sämre. De äro till den grad limmade, att de vid vikning lätteligen gå i tu; om de ovarsamt vidröras, bryta de sig genast, och en gång brutna, falla dei bitar. Då större delen af ytan är krithvit, blifva de mycket snart smutsiga. Deras utseende är ock ganska fult, isynnerhet vid sidan af de gamia riksbankssedlarne. Allt naturligtvis följder af den nyare tidens uppfinningar. Man har sagt oss, att af de nya sedlar, som första dagen utlemnades, några efter ett par timmar återkommit sönderslitna till banken. Det är påtagligt, att man vid Tumba varit så mycket sysselsatt med tillverkningen af privatbankernas sedlar, att man icke haft nog tid öfrig för riksbankens. Man synes på de förra hafva uttömt sin uppfinningsförmåga, och deraf får det väl förklaras hvarföre några af riksbankens nyasedelvalörer, t. ex. de på fem riksdaler, blifvit så lika privatbanksedlarna, att de blifvit företedda till vexling i Stockholms enskilta bank. Då numera intet återstår att göra åt privatbankerna, torde man måhända, med begagnande af den aldra nyaste tidens uppfnningar, kunna hitta på något sätt att göra riksbankens sedlar lika goda som privatbankernas. Längre. sträcka sig icke våra anspråk och troligen icke heller allmänhetens.