Aftonbladet – 4 april 1859, sida 3

; Neste Restore EDER bi Råttegångsoch Polissaker. Rörande det mot stadsmäklaren OCarre och hans, son anhängiggjorda målet anföra vi efter Dagbladet följande från fredagens förhör: Inför öfverståthållareembetet har under sistl. veckan handlagts ett mål af ganska betänklig art rörande ett våldsamt uppträde, hvilket torsdagen den 24 Mars på eftermiddagen egt rum inom egendomen n:o 9 Hökens gränd å södermalm. Egaren till detta hös, muraren C, J. Sandgren, som sjelf är boende i egendomen n:o -20,Stora Bondegatan, har nemligen sagde dag infunnit sig uti förstnämde hus, der bland andra är boende f. stadsmäklaren Carr, som förhyrer en lägenhet 2 trappor upp. Sandgren har, utöfver hvad genom kontrakt blifvit bestämdt, åt Carrå för tillfälligt begagnande upplåtit en tambur, hörande till en annan outhyrd lägenhet. Då tiden för flyttning nu tillstundade, hade Sandgren vid särskilta tillfällen varit uppe i huset och då tillsagt om utrymmande af hvad familjen Cärr i nämde tambur hade förvaradt, enär den intill Carrås liggande våning skulle uthyras. Senast ofvannämde dag, eller torsdagen den 24, kom Sandgren ånyo dit och fann då i tamburen stående en större klädkorg jemte ett fat, fyldt med aska. Om borttagandet häraf tillsade Sandgren Carrs piga, som svarade mindre höfligt, hvadan någon ordvexling uppstod. Detta föranledde Carre d, ä. att förehålla Sandgren hans beteende såsom oskickligt, vittnande om kitslighet, grällystnad m. m. Slutligen aflägsnade sig dock Sandgren, men kom efter ungefär en timma tillbaka, då han åter vände sig till pigan med begäran om klädkorgens borttagande, Under det högljudda samtal, som dem emellan nu uppstod, utkom först handelsbokhållaren Osvald Carre, som befann sig uti ett invid förstugan. liggande rum, och sedermera hans far, Carr6 d. Begge dessa herrar började nu on ganska grofkornig ordkastning med Sandgren, och följden häraf blef slagsmål, hvilket slutades så, att Sandgren giek blodig ur striden: Den skada, som Sändgren vid detta tillfälte tulskyndades, visade sig under de första dagarne till sina följder ingalunda farlig, hvadan vederbörande polisstyrelse fann skäligt afbida Sandgrens snart väntade tillfriskfande för att göra denna tilldragelse till föremål för polisundersökning. . Då emellertid sedermera det onda emot förmodan förvärrats, har saken redan blifvit i poliskammaren anhängiggjord, och till inställelse derstädes voro i fredags kallade ej mindre f. stadsmäklaren Carr och hans son Oswald, än äfven flera i samma hus med dem böende personer, hvilka om det våldsamma uppträdet hade något att berätta. Carre d. ä, förmälde då, att Sandgren, på sätt här pfvan uppgifvits, ifrågavarande dag varit uppe i huset vid Hökens gränd, der han, i likhet med hvad flera gånger förut egt rum, gjort obefogade anmärkningar angående bristsnde ordning och snygghet, hvadan Carr nu fann sig föranlåten gå ut i förstugan, der emellan honom öch Sandgren en lifligare ordvexling uppstod, hvilken slutades så, att Sandgren nypte Carr6 i näsan, hvarefter denne drog sig n uti sinå rum. Då Sandgren kom tillbaka ungefär en timma senare, gick sonen Ösvald:ut emot honom, Carr d. ä. uppehöll sig då i ett inre rum och då han slutligen, med föranledande af tumultet förstugan, kom ut, såg han sonen och Sandgren i handgemäng med hvarandra. Just då han steg ut gaf sonen Sandgren ett slag i hutvudet, dervid denne raglade baklänges och blödde. Dörren till förstugan drogs derefter igen och stängdes. Osvald Carre afgaf enahanda -berättelse.som fadern i fråga om anledningen till osämjan mellan bonom -och Sandgren. Hvad angick sjelfva handgemänget, så påstod han, att Sandgren dertill gjort början, enär denne fattat Carr med begge händerha i kragen och dervid satt taummarne emot struven. Carr, som hade stått innanför tröskeln, hade ökt draga igen dörren, hvilket förhindrades af Sandsren, som hållit igen utifrån. Då nu Sandgren ruade på Oarr6, måste denne försvara sig och gaf lerföre Sandgren 5 å 6 slag, hvilka träffade i hufudet. Carr hade derunder i högra handen den ill dörreg hörande nyckel, hvilken följt med då van ryckte dörren åt sig. Då Sandgren vid sista laget raglade baklänges, drogs dörren igen af pisan, och Carr, som icke under handgemänget erwöll några slag, gick tillbaka in i rummen. Att Sandgren, då han drog si tillbaka, redan sågs blöda ir hafvudet märkte väl Carr6, men af honom eller ans omgifning lemnades den blödande ingen hjelp. Uti våningen inunder, eller 1 trappa upp, hålles chweitzeri, och värdinnan på stället, jemte tvenne ör tillfället innevarande gäster, hvilka genom en henes piga underrättades derom, att värden, hvilken de isste hafva nyss förut gått 2 trappor upp till Carre, ögljudt ropat på hjelp, skyndade af sådan anleding dit upp och funno då Sandgren stödjande sig mot en vägg i förstugan och blödande ur flera sår ansigtet. De förde derföre ned honom, lade honorna å en soffa samt tvättade bort blodet från ansigtet, varemellertid fältskär genast efterskickades. Af denne lef Sandgren sedermera förbunden. Hans hustru, om lemnats. underrättelse om hvad som skett, kom edan tillstädes, och i. hennes sällskap färdades Sandren ett par timmar derefter, eller klockan mellan 7 ch 8 på aftonen, gående hem till Stora Bondegatan.