Aftonbladet – 4 april 1859, sida 2

ligger der på bordet, och ringen med i herr Hjelms bokkista.s Domaren; Vänta — hoppa ej öfver något... Du sade att du sökte herr Holt. Gaf du den förevändningen för ditt besök, som bodbetjenten Gustaf Rot har uppgifvit? Främlingsfiskaren: Ja, nådig domarn, just så sa jag. Domarn; Men. du ljög dål Främlingsftskaren: Gjorde jag? Ja, ja .. det är så konstigt detta häringa, att en inte så noga kan passa, om en tar ett steg. rätt, att en inte tar ett tillbaka... Men om nådig domarn vill vara så hedersam och hålla till godo med att jag bara hade ett ärende, så kunde det bli mera af det se:n.x Domaren Nå, antaget nu att du hade ett ärende — hvad följer derefter? Främlingsfiskaren Jo, just som jag klef in på kontoret, lyfte herr Holt opp kistlocket., Domaren: Var herr Holt då ensam på kontoret? Främlingsfiskaren: Det var han. Och som jag tog tre steg fram, fick jag se honom stå och liksom jemra sej öfver kistan — och så pekade han dit ner och sa till mej ackurat de här orden: Jag kan ta döden af sorg öfver detta, sa han... se, hvad som ligger der! Domaren: Kan du taga på din ed att herr Holt. verkligen fällde det yttrandet? (Domaren ansåg sig icke böra upplysa främlingsfiskaren att han såsom angifvare icke var vittnesgill). i Prämlingsfiskaren: Ja, det kunde jag på fläcken gå tjuge eder pål Domaren: Visade dig herr Holt sedan sakerna ? Främlingsfiskaren: Det gjorde han — det är kontant som banko! Domaren: Föreslogihan dig då någonting ?