Aftonbladet – 4 april 1859, sida 2

mit fram att erkänna det, när angifvaren så många gånger blifvit uppkallad? — Främlingsfiskaren: Mej får lof, nådig domarn — jag väntade tills min tid kom. Domaren; ,Således har du skickat kapten Geistern angifvelsen Främlingsfiskaren; Det också. Domaren: På hvad sätt? Främlingsfiskaren: Jag kastade in brefvet genom dörrn i skymningen. Domaren: Hvarföre skref du angifvelsen? Trämlingsfiskaren; För att få belöningen, som kapten utlofvade från :predikstoln och som jag hoppas han regalt håller., Domaren: Du visste då att sakerna funnos i herr Hjelms bokkista? t Främlingsfiskaren: Jag hade sett dem der; nådig domarni Domaren: Huru kunde det bära till? Främlingsfiskaren: Jag sökte herr Holt. Domaren: I hvad ärende ? Främlingsfiskaren: I hvad ärende... jay det är just knuten det ..... Jag får säga nådig domarn rent ut, att det är tungsamt att säga något om sej sjelf, som kan vara både så och så. Men jag vill inte tänka om nådig domarn att han sätter det ena målet i det andra — derföre får jag tillstå att det gällde något smuglingsverk. Holt började hemta andan. Domaren: Jag förmanar dig att hålla dig vid sanningen, Du är visserligen känd för att gömma olagligt gods, och jag varnar dig för att en annan gång komma fast för en sådan sak — men nu är här redan bevisadt att den saken, som du och herr Holt haft er emellan, icke kunnat gälla lurendrejeri. Främlingsfiskaren: Ja, vill inte nådig domaren tro mej, så kan jag inte försvära min själ påt. Men det kan jag svära så många eder som helst på att jag såg blecklådan, som