Aftonbladet – 1 april 1859, sida 2

den. Och hvad advokatväsendet enskilt beträffar, så må det väl i ett land utan advokater på stat vara både tillåtet och nödvändigt att i rätter tid få tala ett fritt ord. Skam för Sverge att det underkänner advokatyrket, ett i grunden stort och ädelt yrke, och att det icke gifver oss rättmätiga sakförare, hvilka kunde befria oss från den mängd bränvinsadvokater, som utsuga och bedåra både bonden och herremannen! Kanhända skall nu en så rättskaffens och förträfflig man som Hjelm få stånda tjufsrätt endast i brist af ett skickligt biträde, ehuru ändå Siversen, som han förmodligen anlitat, är en, åtminstone i vanliga fall, Tätt slug man... Men nu komma vi — och pappa må veta litet eller mycket, så blir det ändå en brytning åt ljussidan. . Dotter, dotter; detta skall du få betala mig s Så må jag då få betala det — intill sista skärfven! Jag vet nog att pappa icke lätt glömmer denna stund. Men om jag nu kunde köpa mig pappas samtycke till mitt giftermål med Gudmar mot det att jag afstår från hvad som kan göras för Hjelm, så vill jag hellre bli ogift till min död, än vika en hårsmån från samvetets bud. Så tänker äfven Gudmar. Det är ordet, pappal Samvetets bud — -stor-ord, som man icke begriper förr än man lärt sig något annat än att skräfla i oträngda måll Nå, pappa, så mycket bättre om man begriper dem, när man behöfver tänka på dem. ÄR Ja, Snärj din egen fari dina illistiga garn! Men nu skall du veta att jag icke blifvit så gammal att jag tänker komma under förmynderskap. Och kort om godt — du tänker väl icke tvinga mig heller ... Jag reser ej till tinget — nu är det sagdt! Som pappa befaller.