Aftonbladet – 1 april 1859, sida 2

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN ?). ROMAN EMILIE CARLEN. Nåväl, pappa, jag är tvungen att åse detl svarade Majken med en ton, som något frångick henries vanliga lugn. Om icke olyckan inträffat så kort före det utlysta tinget, så hade mycket kunnat verkställas och utforskas — kanske har också något redan blifvit utforskadt — men som detta endast är ett kanske, ett lösligt hopp, så måste någonting åtgöras ... något måste ske, pappal Hvad menar du, dåraktiga qvinna? Att, ifall pappa vänder, jag stiger ur och går fram. : Jaså, du går fram? Nå, hvad skulle bli vidare af det — supponerar att du är fulladdad med galenskaper! Jo, att jag helt enkelt träder inför domstolen och ger tillkänna min önskan att få säga några ord. Du är ju fullkomligt tokigl Och mina ord bli dessa: Min far hade ärnat sig bit till tinget, emedan han trodde sig kunna ge några upplysningar i herr Hjelms mål, men som sjukdom tvingade honom att vända om, anhåller han ödmjukligen att få ha sm talan öppen tills i morgon eller sista. rättegångsdagen. Detta skulle du kunna? Moss började darra i lederna, Vill du blifva advokat du, i stubb? Jag är ingen emanciperad qvinna, men det kan pappa lita på, att om mitt samvete pröfvar nödigt att utöfva en handling, som afvi ker från den vanliga: stråten,: så utöfvar jag ) Se A. B. niis 1—47, 49—58, 61—74.