skymtaf Holt; men Holt begärde ej att få se sin kompanjon, och Hjelm var glad att åtminstone slippa tortyren att enskilt träffa den, som han fast var öfvertygad om beredt honum den närvarande heta stunden. Nåväl, sade den unge mannen och lutade hufvudet mot handen, nåväl, detta är en omätlig pröfning — men den finner mig beredd. Om rättvisan här föres bakom ljuset, skall Han, som utöfvar henne deruppe, belysa allt mörker, då han finner tiden varainne .. Likväl är det hårdt att icke ega en annan sakförare vid: ett mål som detta, der allt beror på att draga fram förhållandena i deras rätta dager ... kanhända är emellertid den gamle mannen bättre hemma i sitt sjelfvalda yrke än jag förmodar... Seså — han är här ... Icke en. skymt af misstroende ... Gifve Gud jag hunnit aftonen till den här dagen och att hon funnit aftonen... Min stackars Emilia! Nu tog det i dörren. Hjelm gick att öppna. En vagn rullade snabbt framåt vägen: till Rabalshede. Huru käns det, pappa — är den här häftiga körningen mycket plågsam? Plågsam nog, min själl Supponerar det varit så godt att du lemnat mig 1 fred. Det låg en stark blandning mellan oro och vresighet i den gamle köpmannens ton. Huru kunde jag detv, återtog Majken, när pappa nu, Gud vare lof, förmår vara uppe och pappa sjelf både i sömn och vaka talat om rättegångsdagen. : Nå, hvad slutar du deraf? frågade han med afskräckande kärfhet. : Får jag säga pappa det nu uppriktigt 2 Ja, visstl Då tror jag — tror det lika säkert som jag hoppas på Guds nåd — att pappa vet nå