Aftonbladet – 31 mars 1859, sida 1

sej, annars blir det ingen möjlighet -att få visa alla bröllopsskänkaserna och utstyrselsmunderingen., z Jo, du, bvad det skulle smaka Bernts hustru, stackars Maja; om hon--kunde-titta opp ur sin vrå i kyrkegården att se hur ban förfar med barnungens egendom. Jag slår mej i backen på att Kerstin i Bjelkeböda inte mer duger till styfmor än matmor: -hon har varit öppfostrad i stadsskola,y förstås ...... Jesses, der hänger pojken min opp sej i -halsejernet:.. Nils Petter lille, packa dej genast;bort från pålen — du måtte väl inte spökar för illa ve heller. ; Näst intill detta par språkade ett par andra7böndhustrur 1 en annan: ton. Kära moster Sara, säg mej hvad j tar er till för att få gubben er hem, när kararna börjat svirra på qvälln? Jag ser att j tarn alltid med er, Medan jag och: flera till: mej, gud bättre, blir stående der och pöstar och trampar och förgäfves drar dem i rocken så en Kan få skörtet i häfven. Du är inte så gammal i läran än, minlilla Jokänna, och derföre går det: inte sför dej. Men när en öfvat sej på bustaflan ett par tjog år bortåt, så har em hittat lämpernn.o Kan j då imte lära ut dem, kära moster? Åh, visst kunde jag, men om gubben min sen fick hörat, såskulle jag kanske förlora trollemåkten: FÅR, aldrig. moster Sara, kan j tro den om gemenhet, som jJärde-så stor välgerning, för. det är en qvinnmenniskas -sorgepinaoch kän bli bennes eviga skrämselaöd ätt resa hem med man sin, när han kommit riktigt på kneken. Jag får då aldrig Toy innatihan somnat och släppt tömmarna, men det är inte godt sen att hålla fast både dem och honom och alla lösesakerna på köpet., Nej nej, mi Johanna, godt är det inte...