Aftonbladet – 30 mars 1859, sida 2

peer Ner bab Eid RER ARR tra bantåg afgå till London. Uppträdet vid läroverket i Linköping: Tiden och utrymmet tilläto oss i går endast att i största korthet omnämna denna tilldragelse, Då den likväl, i anseende till den hufvudlöshet och råhet, som tvenne af lärarne dervid låtit komma sig till last, förtjenar. att med sina närmare detaljer underställas den allmänna opinionens dom, återgifva vi här, med uteslutande af några mindre väsentliga delar, Östgötha Correspondentens berättelse derom: Den lyder: Som man af gammalt temligen allmänt känner, har undervisningen i grekiska språket, oaktadt lärarens klassiska bildning, men på grund: af vårdslösad grammatikalisk undervisning, varit ganska klen. Ungdomen har deraf icke kunnat undgå att taga intryck. Erfarenheten, hvars riktighet de akademiska examinatorerne i Upsala torde vara allra bäst i tillfälle att vitsorda, har derför grundlagt den öfvertygelse hos ynglingarne, att betygen vid studentexamen i ämnet gemenligen stanna vid ett vanligt admittitur. För ett admittitur fordras fyra rapsodier i Homerus. Kursen har också sällan här öfverstigit detta pensum. För omkring tvenne veckor sedan eller något mera tillförordnades en ny lärare i språket, mag. Munck, Ynglingarne i åttonde klassens andra afdelning, motsvarande öfversta klassen i det tordna gymnasium, af hvilka flera vid slutet af denna termin ämnade. atgå till. akademien, anhöllo hos magister Munck att, efter slutad repetition af de fyra rapsodierna; oftare få läsa grammatik; men denna begäran afslogs. Läraren ville förena grammatikalisk läsning med femte rapsodien. Emellertid tillsades en at ynglingarne, att infinna sig. hos honomj för att -emottaga ett slutligt; bestämmande svar. Ynglingen inställde sig och anbefaldes, att underrätta sina kamrater, att de skulle taga till lexa 60 verser i femte rapsodien: Nu hade de likväl ungefärligen lika många verser qvar af den fjerde; och och ehuru budet väl framförde lärarens tillsägelse, men icke dagen för lexan, antogo de, att de vid första lektionen skulle afsluta den återstående delen af fjerde rapsodien, och betraktade det gifna pensum i femte rapsodien såsom lexa till derpå följande... Det är nemligen att märka, att den äldre läraren icke den senare tiden gifvit några lexor, utan att ynglingarne sjelfve tagit sådana... Lektionstimman kom emellertid, och läraren uppropade primus i klassen, ynglingen Ludädström, från trakten af Norrköping, en både af lärare och kamrater för god konduit och. flit erkänd yngling, men han förblef tyst; med anledning hvaraf läraren frägade, om icke budet framfört tillsägelsen, hvarpå ynglingen Fischer svarade ett bestämdt nej, med tillägg, att hån för sin del åtminstone icke hört det. Läraren förtörnades häröfver, samt sade att ynglingen ljög, och tillkännagaf, att han derför skulle gifva Fischer en anmärkning, hvilket också skedde. Fischer bedyrade väl sin oskuld, samt att anmärkningen var orättvis; men då läraren icke deråt lemnade någon uppmärksamhet, utan under hetta befallde honom till tystnad, reste han sig upp . och aflägsnade sig, hvarvid — och enär lektionstimman var nära slut och läraren sjelf begaf sig från klassen — de öfriga kamraterna äfven lemnadelärosalen. Läraren begaf sig emellertid endast in i ett annnat rum, der han antecknade en konduitanmärkning emot hela klassen. Ynglingarne, som snart finge kännedom härom, funno sig upprörda och sårade, och begingo den obetänksamheten, att dagen derpå, eller tisdagen i förra veckan, : uteblifva från den grekiska lektionstimman. Lundström sökte läraren flere gånger, för att anmäla sig till tentamen. Flere ämnade begära dispens. Under tiden rapporterade sig Lundström och Fischer sjuka, under de grekiska lektionerna. De öfrige instälde sig. Fischer, hvars far inkom till staden, erhöll både dennes och sin målsmans skriftliga medgifvande och anhållan om dispens. Med detta anmälde han sig hos rektor Ablander, som afslog hans begäran. Fischer anhöll derpå att få. åtfölja till eforus, hvarför också tiden utsattes. Men då. ynglingen i enlighet dermed instälde sig, fanns ej rektorn hemma. Efter en:stunds väntan begaf han sig derföre till biskopen; der han fann rektorn före sig. Då rektorn aflägsnade sig, fick Fischer företräde. Han fråmställde sin fars och sin målsmans skriftliga ansökan om dispens i grekiska, samt anhöll om bifall dertll;Men eforus afslog äfven hans begäran. I betraktande af de i. skolstadgan förekommande föreskrifter så synes det icke: vara så lätt att förklara vägran af dispensen. ; Anhållan derom hvilade för, öfrigt på det ganska kloka resonnemang, att. han redan: kunde tillräckligt för ett admittitur samt ganska väl behöfde använda den återstående korta tigen af terminen på andra ämnen. Fischer framställde likaledes till eforus, att han bekommit en orättvis. anmärkning af mag. Munck, samt att denne ej på derom gjord anmälan ville undersöka, huruvida den var förtjenad eller ej; hvarpå eforus förklarade, att han skulle tillsäga M. att verkställa den sålunda begärda undersökningen och pröfva, huruvida beskyllningen var befogad eller icke. N Någon undersökning afhördes emellertid icke. Sistlidne tisdag under lektionen antecknades Fischer såsom sjuk; förbållandet var enahanda med Lundström. SR Samma dag uppkallades de till rektor. Då de inställde sig, funno de äfven mag:r Munck der. Efter ett kort samtal: framto rektorn en stol och tillsade Lundström att lägga upp sig. Han sprang i stället på, dörren; men rektorn hindrade honom attutkomma, hvarefter. magistern. och han med förenade krafter verkställde bestraffningen, med en vanlig så kallad rörkäpp. Efter vil förrättadt ärende med primus, angreps Fischer, men denne tog käppen och bröt af densamma mot öd Irena ES RA Redin me TT 1. man ad9t AfNr An