Aftonbladet – 30 mars 1859, sida 1

sluta sig till sin hälft. Du och jag — hände hvad som hända vill — ha ju hvarandra. Jal svarade Hjelm med stark betoning... .Förlåt, mina vänner ! hördes jaktlöjtnantens röst borta från dörren. Jag har med knapp möda fått ligga till här ett ögonblick, och jag måste straxt ut igen. Hvad — i denna storm? utbrast Emilia. Pligten, fru Hjelm! Och nu vet jag att den kan bli icke blott tung, utan att den rentaf kan göra en menniska tokig. Det är vänskapen,, yttrade Hjelm, som gör dig så oense med dig sjelf, förstår jag. Har du fått någon embetsskrifvelse?s Ja, just nu på morgonen. Låt mig sel Gudmar läste den och tycktes egentligen fästa sig vid datum. 5 Således till den 29:de. Den skrefs i går, och i dag ha vi den 26... Bror Hjelm, tjensten fordrar att jag måste resa, men Majkens bref, som jag nyss fått, uppmanade mig till en annan resa, och den torde nog vara lika vigtig, eller långt vigtigare, om jag blott finge företaga den., Vi förstå dig icke, min bror! Du är helt och hållet olik dig. Det är derföre att jag icke begriper hur kall bära mig åt. Den hemliga underrättelse, jag fått å tjenstens räkning, fordrar att jag mäste ligga på kryssning, Gud vet hur länge. Men blir det för länge, så försummar jag en resa, som för dig, Hjelm, kund blifva vigtig vid din närvarande aftär. Detär denna färd som min Majken reed sin aldrig felande klokhet, anbefalt mig.. Men har ni bhändelsevis hört något från gubbarne på Ufklippan? Den uthållande stormen har sedan flera dagar utestängt dem från stranden. Jag har ej hört af dem denna veckan...