Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 2

dra att ej gå in i mycken vidlyftigHet rörande förklaringen i magasinet; i; Angående de der-särskilta detaljerna, som nu. endast. onödigtvis : skulle, ha . distraherat Åke, önskade Emilia innerligt att få tala med Majken, ty, att komma fram, med dem för Thorborg — Gud. bevare. oss för helgonets häpnar blickar... Ack, om Majken komme... om Mäjken kommel I Men i stället för Majken sjelf kom : andra aftonen ett bref så lydande: Min ömt älskade Emilia! Att. du, liksom din man, bär detta så hårda slag värdigt, derom känner jag, mig . lika öfvertygad som jag ber , dig vara om det gränslösa. deltagande, hvarmed jag lefver inne i denna sak, denna befängda dårhusmässiga ide, att göra. Hjelm till bjelten i en tjufhistoria, och: en så snygg till! Jag-skulle genast kommit till eder, om jag icke trodde mig gagna saken der jag är. Emellertid har jag nu skrifvit till min Gudmar och rådgjort med honom, Jag har en id, jag ock, som jag ej kan anförtro åt papperet: Men alla mina tankar gå ut på att få ljus. i mörkret — ljus... ja, jag måste ha. ljus, blefve det än aldrig så svårt att finna... O, min Gud, hvad jag lider med dig och med din make .. Det är dock något... nej... man bör ingenting sky.... Såsom min käre befälhafvare säger: pligt är pligt. Tro på honom och alla hans råd! Han är nu ovärderlig... Jag. fruktar att du misskänner mig derföre att jag icke kommer. Men utom det att jag eger enskilta skäl, har pappas helsotillstånd — ehuru han åter är uppe — tagit en på särskilt sätt oroande vändning, och han tål ej att jag ens för en sekund lemnar honom. Jag har i mitt. bref underlåtit att nämna ett visst namn — men det lyseriför mig öfverallt.