Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 1

förbjöd Holt med häftighet. Detta är en plats, fru Hjelm — tillade han, vänd mot benne — som helt och hållet är utom era råmärken i huset. Huru? Emilias ögon blixtrade på det gamla sättet. Jag råder ingen här att bestrida mig min rättighet till hvad jag företar... Gustaf, du har hört min tillsägelse — öppna packan på mitt ansvar! Jag vill se om den innehåller styckegodset, som, efter det förtroende jag fått af herr Holt, lärer finnas deri — Gustaf hade redan med sin knif uppsprättat hela balen. Den befanns icke innehålla annat än blott bomull. Under tiden stod Holt, med gnisslande tänder, vanmäktigt böjd under den stolta qvinnans beslutsamhet. Det är bra, sade Emilia till Gustaf och drängen, :som hjelpt till, ni behöfver icke vidare uppehålla er. Men j kunnen nu bägge, ifall det skulle behöfvas, bevittna att herr Holt i dessa dagar endast roat sig med att låta oss alla i huset tro att han haft en smugelaffär för händer., 5; Gustaf och drängen gingo ut, båda lika häpna och förtjusta öfver den raska husmodren, som så kunnat ligga i dagen Holts illfundighet. : Derpå vände Emilia sig tillbaka, betraktande bolagsmannen med krossande förakt. Nu, herr Holt, ha vi uppgjort den här äkningen! Det var ledsamt att er så väl uttänkta plan icke lät låna sig till någonting ännu mer än den redan uträttat. Fru Hjelm, svarade Holt, med möda repande sig. efter det stora nederlaget, triumfera än en gång, var lika litet skonsam som, sist... Jag säger blott — väntal SS Och jag säger också: Vänta! Det finnes