Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 1

rå... Men lemna för all del detta... Ack, om ni alltid varit sådar som i dag!i Vi talade om juvelringen ... Vet herr Holt att jag en gång i en besynnerlig fantasi tyckte att det var er hand som lemnade den åt mig. Holt kände benen svigta under sig. Min fru — ni blir så blek... er sinnesrörelse förskräcker mig. Min sinnesrörelse — hvad. tänker ni på! Det är just ni som blir blek, som darrar. Det måtte vara er egen sinnesrörelse som återlyser på mig. ; Holt samlade all sin själs kraft. Han kände att den unga qvinnan ville drifva honom fram till något visst mål; och liksom lösslitande sig från det lockande i denna sammanvaro, utbrast han: : Låt. oss gå — jag måste härifrån! Det är. förgäfves ni jägtar mig... jag kan icke påtaga mig ... hvad säger jag ...... Hvad har jag med allt detta att göra ? : sEra:krafter svika er, herr Holt — ni måste stanna sjelf! Kanhända betyder ert upprörda tillstånd att ert hjerta ömmar för Min olycka? , O, Gud, om ni nu — denna gång — ville vara redlig, huru skulle jag ej då kunna förlåta er och välsigna er! Tala till mig)... fortfor hon, sjelf i sin ögonblickliga lättrördhet lifvad af ett ädelt hopp, hoppet att möjligen kunna röra denne så hårde och sjelfviske man... tala till mig med förtroende! Jag, är ung, men jag kan ändå fatta störmiga passioner och hvarthän de förmå leda. Ja, jag kan förstå er, om ni har det storartade modet att säga till mig (hvad som dock är sånut): Jag har gjort det, emedan jag måste göra, nom, som jag hatär, så olycklig som en menniska kan bli2y oc oc 3 a Holt flämtade i ett förskräckligt qval. Det kunde måhända sägas att hans själs