Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 1

. DJag ser att fru Hjelm tu menar allvar såmt. Men det är först den egna olyckan sönY väckt em tanke på det flydda.... Hvad! sammanhang kan det då vara deremellan? Åh jo; det är en kort, men rak brygga mellan de punkterna.. . Ert hat, återtog han, kan slå bryggor öfver allt. Emilia bleknade. Hon fruktade att måhända blottställa sig... Dock — hon måste komrina fram till målet. Det vore förgäfves att nu ge någon annan färg — och hvartill skulle det också tjena — åt de intryck jäg haft för och emot er. Men hvad ligger hvårannat närmare än ytterligheterna! Och om ni vill göra för mig i denna djupa nöd allt hvad ni förmår, Så inna Hon stannade. Så ... hvad menar ni?: Kän ni väl någonsin mena annat än afsky, då ni tänker på mig? ; k Ja, säkerligen skulle jäg erfara helt an: dra känslor, om ni vill viså mig den väg, hvärigenom min mans narAn blir rent ... Dessa saker: lådan, juvelringen iz Holl vek häpen några steg tillbaka. Det var i Emilias ögon någonting på en gång bedjande, förtärahdeö och forskande. Min frus — hans röst hade ej den ringaste säkerhet — liväd Vill ni mig?, ; Jag villatt ni genomgräfver er själs doldaste schakt. Det är nog — låt: oss sluta! E Nej, icke förrän jag tålat ut: Kom ihåg att Vi en gång förut ha haft en högtidlig: stund tillsammans. Tänk på kapten Oddjers ocKdet Ondå, ni ville gör mig, när hi id lade hårlocken i portföljemJag valde då att i stolt säkerhet vända mig till er i min barr närvaro — jag var mäktig den tiden: jag kunde befalla, och jag var icke skonsam.