Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN EHILIE CARLEN. Holt hade skjutit luckan tillbaka från fönstret. Ljuset insilade nu någotstarkare...... Seså, herr! Holt, här äro vi ostörda. . Låt oss nu återtaga vårt samtal! Låtsa ej längre att icke: förstå mig... Jag kan icke förklara orsaken till den motvilja, som jag från början erfor; men var den en förolämpning... För guds skull, min fru, lägg icke en eländig menniska så på sträckbänken! Tala, befall..... Detta är första gårgen ni bevärdigar mig med ett ord, som visar att ni anser mig som jemnlike i något. SHerr Holt; herr Holt! Vär er motvilja en förolärhpning. — ack, den var tusende gånger mer, och den träffade en man, som ej kunde försvara sig med andra vapen än dem -han begagnat. De voro lumpna; det erkänner jag gerna, så som vi nu stå, och jag. tillägger att ni varit grym möt mig i ert högmodiga förakt — Mycket, mycket. grym! De orden. gå ur mitt hjerta. Jag har haft orätt,-herr. Holt! Dessa ord uttalåde hon med djup öfvertygelse? de gingo ur Nenncs hjerta — ty så mycket såg hon af det sista ögonblickets rörelse, att det varit hon som: väckt håteti dentia mörka själv Om han ej hatat-henne, kunde han ej velat så rysligt förorätta heniies man, . ; Men : nej... hans mörka själ. håde redan förut — det sade bon sig darrande — vigt sig åt mörka gerningar, och passionen hade endast vidare utvecklat dem. ) Se A. B. nis 1—47, 49.—58, 61—71.