get oupphörligt erhöll stötar emot bottnen, och vi fruktade hvarje ögonblick, att det skulle blifva sönderslaget. Slutligen fick det äfven ett hål akterut, hvarigenom: så mycket vatten inrusade, att vi funno det vara en dårskap att vilja med pumparnes tillbjelp hålla fartyget läns. Då således allt hopp att få fartyget flott, alla våra bemödanden oaktadt, var ute, återstod oss intet annat val än att lemna skeppet. Vi försedde alltså båtarhe med proviant och vatten; äfven nedlades i desamma: något kläder för hvarje man. ) Derefter befallte kaptenen att stormasten och -mesånmasten skulle kapas, emedan han fruktade, att de genom de starka stötar, som skeppet oupphörligt erhöll, kunde: nedfalla och skadanågon. Innan dock masterna kapades, läto vi båtarne, som numera: voro virt enda.hoppysätta utsett stycke från skeppet, så att de icke skulle kunna nås af de nedfallande masterna. Kapningen gick lyckligt och väl, tack vare timmerman-: nehs yxa och besättningens raskhet. Sedan båtarne kommit tillbaka, åto vi något qvällsvard och förtöjde-båtarne. med. goda fånglinor. Vi beslötoatt alla skulle tills den: stundande natten intaga sina platser på salongsdäcket; -på det att, om foekmasten,. som. icke blifvit kapad, skulle nedfalla, ingenfara vore för oss att deraf frukta. Beredda att ihvarje ögonblick lemna fyrtyget, gingo vi derefter till hvila; men få ibland oss kunde under sådana omständigheter tillsluta sina ögon till en vederqvickande sömn. Morgonen dagen -derpå eller. den 2 Juni uppstego vi för att lemna Magda. . Vi årncko först kafte och åto något för att ej vara fastande. Sedan derefter alla ombord varande djur blifvit dödade och alt sålunda var färdigt, drucko vi en afskedsskål med den önskan-och förhoppning till Gud, att han snart skulle sända oss räddning utur vår fruktansvärda belägenhet. Vi nedstego derefter i båtarne, hvarvid vi ordnade oss på följande sätt. I den ena båten nedstego. kapten Österberg, -passagerarne Tyden -soch: Kohlmeyer, :andrestyrman Norlin, båtsmannen: Bandelin, konsta.pelh Bergman, matrosen Jansson, lättmatroserna Johansson och Ahlqvist, jungmannen von Hamm. samt kajutvakten Gyllenspetz. Följande togo plats i den :andra-båten: förste styrman Hultander, passageraren Lundqvist, timmermannen Rånlund, kocken Mattler, matroserna Broberg, Stangeberg och Johnsson, jungmannen Resfeldt samt skeppslärlingen Broman. Då allå voro komna i båtarne, lade vi af från skeppet, detta förut så stolta och. prydliga Magda; men som nu endast erbjöd den sorgliga anblicken af stympadt och vanstäldt vrak... Resan sattes först åt ön Meleville. ty kaptenen sade sig hafva läst uti kapten Horsebughs underrättelser — en bok, som .de fleåta sjöfarande ega — att Port Hurd.derstädes skulle vara en god hamn och förfriskningsört för fartyg. I skymningen anlände vi äfven till detta ställe, och med glädje tyckte vi öss alla på något afstånd se ett .större antal skeppsmaster; men -komne närmare, funno vi, att vår inbillning bedragit oss och att det,som föröss visat sig såsom skeppsmaster, icke var ånnat än en grupp af nakna och torra trädstammar. Vår förtröstan och mod:sjönko härvid ;betydligt, och icke underligt, tyenligt Horsebughs underrättelser, fanns för oss ingen Härmareshamn, än Port Essington på Nya Hol: land: Detta skulle-:vara en engelsk: koloni öch dess hamn en bland de vackraste i verlden. Norra delen af staden skulle dock år 1841 hafva blifvit öfvergifven. Vi beslöto emellertid-att segla. dit. : Mot aftonen blef det. fullkomligt -stillt, . så att vi måste ro hela natten, men-då i dagningen en diten bris uppstod; kunde: visätta till seglen och landade omkring kl. 10 i en vik af ön Melville, der seglen. gjordes i ordning och några man gingoi land föratt söka vatten. Detta lyckades dem äfven, och vi fylde alla. medhafda käl med det skönasteoch friskaste vatten. Vi lade oss derefter på marken för tatt hvila och! lågo så till ckl. 4, då vi uppväcktes af ett mångljudande skrik: från en mängd brokiga och skimrande papegojor; som troligen funno sig -generade af. vår närvaro och derföre anstälde denna behagliga konsert för att aflägsna: oss. : Söm :klöckan redan var 4, gjorde vi oss nu iordning att afsegla.. I början kunde seglen begagnas, men mot natten stillnade det åter, så att årorna ånyo måste användas; klockan 11 ankrade både båtarne bredvid hvarandra, hvarvid såsom ankare begagnades tvenne i länd tagna stenar. Efter kl. 2 fortsattes rodden åter, men då en bris om, morgonen uppstod, fingo seglen göra tjenst, oaktadt viiansgende till vindens beskaffenhet, måste kryssa: Sjön började äfven att gå högt och så mycket vatten inslog i-båtarne, att vi hade svårt utt hålla dem läns. Vi sökte derföre åter jändy och kaptenens båt, som varpå. ett--beydligt afstånd före: den andrey landade först. on timma derefter landade äfven sistnämde våt, men som tidvattnet fallit ut ungefär 300 snar; Kom densamma attligga på ett afstånd it VA sv. mil från kaptenens: Sedan emellerid såväl styrman somde öfriga i denna båt varande personer, utom tvenne, som qvartannade, begifvit -sig till det ställe, der !en första båtens passagerare tagit plats, kosades tå vid en uppgjord eld. Några begåtvo ig. derpå till skogen för att bese trakten och. mm möjligt, påträffa vatten. Uppkomna bland räden, sågo de barfotaspår i sanden, men singe: dock försigtigt vidare, tilldess de. upps iådde en vidsträckt slätt, bevuxen med så Vögt gräs, att detsamma nådde dem till: axarne, då de gingo deri. Plötsligt fingo de röra menniskoröster och skyndade derföre geast. tillbaka den väg. de kommit, Under lystem mötte dem först en råbock; som unler andra omständigheter nog skulle blifvit tt godt byte, men som nu måste lemnas i red, då det var att befara, att ett böss-skoti unhat väcka vildarnes. uppmärksamhet; på: tt rihgaafstånd derifrån kom en buffeloxe i full art rusande emot dem. Hvar och en ställde na fs Vb KR FAUNA LK a, Br. -—SMU Brr a 2 OM UD så