Aftonbladet – 28 mars 1859, sida 2

jag vill vara i fred! Du ser ju. att frun är här — vi ha affärer att tala om. Jag skulle tro, sade Emilia helt enkelt och med den allra oskyldigaste min, att det är så godt att gå in i magasinet — här blir man då aldrig ostörd.n : Holt trodde att en dröm föregycklade hopom sin bedrägliga villa... denna högmodiga qvinna skulle inbjuda honom till ett mellanfyra-ögon i magasinet! I Men hvad är det som förvånar herr Holt — har jag icke rättighet att gå hvart som helst i min mans och mitt eget hus? Jo jo, det förstås. Nå, öppna då dörren — jag har icke tillfälle att dröja länge. Holt lydde nästan mekaniskt. Emilia steg in först. En rysning öfverföll henne, då hon nu stod ensam med sin mans farlige bolagsman i det långa, dunkla, af endast ett halföppet fönster upplysta rummet med dess slingergångar hit och dit, Allt föreföll henne som ctt kaos. Hvar, bland alla dessa massor af bingar, kistor, tunnor och, fjerdingar,. alla dessa balar, in staplade på, än kastade om hvarandra, skulle hon väl tänka sig att anställa en undersökning. Nej, hon måste hafva det dithän, att kan sjelf visade henne platsen, der det simaginerade smugelgodset förvarades, Hennes djerfva besök skulle ha tjenat till så godt som intet, om — sedan hon lyckats få honom att erkänna godsets tillvaro — hon icke också kunde bevisa honom att hela tillställningen varit blott ett spel, i sista nstansen beräknadt att gifva hans bekantskap med främlingsfiskaren den karakter, som van utan tvifvel önskade att den måtte hafva andras ögon. (Forts. följer)