Aftonbladet – 28 mars 1859, sida 2

Det är der mindre misstänkt än i sjöboden. N : Nåväl, vi lemna detta ämne. Jag har nu något annat att tala med er om.... Ack, herr Holt, hjelp mig — jag får eljest aldrig mod. Hela det förflutna ligger med-djup tyngd öfver mitt sinne. Det säger mig att ni nu, liksom förr, är min fiende. Ts... min frul Detta är ett särdeles eget samtal. Jag är icke den man som lätt låter dåra mig. . Om någon haft en fiende, så är det väl jag. Ni vet — han sänkte rösten — ni vet väl att det är ni som hatat mig. Men kan jag sjelf säga hvad... somp)...... Herr Holt — Gustaf öppnade! dörren från boden — jag kan inte blifva klari vexel. Vill herrn vara god och ge mig några småsedlar! Holt såg ut som om han velat strypa den enfaldige pojken, som trodde att han nu tänkte på vexel och mynt. : Han öppnade pulpeten och slängde ut en bundt småsedlar. Så fort Gustaf tillslutit dörren, återtog Holt samtalet: Ni yttrade ett par anmärkningsvärda ord: Kan jag sjelf säga hvad -som..s... Får jag bedja er vara god och fortsätta just vid samma punktl ; Fortsättningen är denna: Kan jag sjelt säga hvad som egentligen är orsaken till alla dessa tvigter och missförstånd ? Åh, orsaken har naturligtvis; varit den bittra afsky ni från första ögonblicket fattade mot mig. Ni bar ju aldrig dolt den... ni har i er uppriktighet gått dängre än jag tror något fruutimmer gått i en sådan väg. Men hvarföre... Herr: Holt... Nu var det Janne somstack hufvudet in genom dörren... Jag ville; fråga om-.n BOSE Dra åt...äBegriper du icke, ditt nöt, att