och ghuru jag förnnådde kufva harmen, som jäste i blodet, stack bryderiet dock-i ögonen och anmärktes af såväl kapten Geistern som kommissarien, så mycket mer som jag sökte tillfälle att komma utför att få gifva Holt en vink om förhållandevDetta blir en sak som kommer att tala emot mig. Emilia slog tillsammans sina händer — en talande åtbörd. Och till en sådan väfnad af nedrigheter bade han förut spunnit hvarje tråd... Hvilket vidunder! Denna sak — det inser jag — blir äfven på annat sätt nyttig för honom. Huru så då? Jo, jag tänker mig att min sakförare eller Jag sjelf. skulle komma att frammdraga vinkarne från främlingsfiskarens qvinnor. Skall han icke på stund vända dessa vinkar till sin egen fördel: bevisa ej just de att han för sin smugelaffär — af ingen annän orsak — besökt främlingsfiskaren, hvilken hvar man känner är en ofta anlitad person i dylika saker., Det är omöjligtb — utbrast Emilia, och vredens flammor jagade åter öfver ansigtet — jag säger, det är alldeles omöjligt att ban kan få behålla så många fördelar! Hur vill du fråntaga honom dem ? Det är helt enkelt. Helt enkelt? Hjelm drog på axlarne. — pHör... du undersöker nu genast på ögonblicket bodmagasinet. Då det sker så fort, kan ban icke få förevändning att säga det! godset är bortfördt. Nej, nej — du kan möjligen hafva rätt, men du är för häftig... Alldeles för häftigt Och du, min älskade, är alltför betänksam. On det visar sig att han ingenting haft, så är smyghålet tillslutet... Men hvad som skall ske, bör ske snart,