Aftonbladet – 26 mars 1859, sida 3

emot sin egen man, ty vid framkomsten fann jag just denne man, främlingsfiskaren sjelf. stående utanföre huset, sysselsatt med sin fiskredskap. Han såg mörk och.-harmsen ut; Det var klart atthan anat något-omhustruns besök. : ,Gudbevars att någonting skulle ha händt den unga qvinnan.t sade: Hjelm, -ytterligare ekymrad? Det skulle gifva mig ett verkligt samvetsstyng. nr Alltid ädel, min Åke! Nå, hör pu..: Jag irnartala vid er svärmor om någon färgningF, sade jag. Var god släpp mig fram l Nej tack, som tackar, kära frulv svarade han fyndigt, men höfligt. Svärmörar kan visst inte färga fin-berrskapstärgning:: hon arbetar bara -åt fattigt folk. i : i Jag tänker att jag bäst förstår detta I tillade jag ... ,xMen hvad menar du att han då svarade ? Nå? Det är inte värdt, frua lilla, att hålla hus: förhör-här. Jag skall säga regalt hur detär. Svärmora ligger i hosteteber — hon förkylde sej; imedan Hon vaktade: på tillfällå att få tala med en man, som: hön väl hade ärende till, och det är så mycket olägligare för svärmora att vara sjuk just i denna vändning som hustru min rätt i dag med de två minste barnungarna blef tvungen att gå och helsa på syster hennes, somcbor. i Stångebygden och sjuknat i storsjukdom ...... Jag vände genast om, då ingenting stod att vinna. Der komma vi ej vidare. ; ; Jay vi ha tlifvit förekommnal svarade Hjelm, -Emellertid smärtar det mig innerligt att de båda qvinnorna skulle få pligta för sin samvetsgrannhet. Tror du att det smärtar mg mindre! Jag hoppas dock att vi en dag skola få ersätta dem detta::. Men nu gäller att fundöra ut någon annan resurs till upptäckta on