Aftonbladet – 26 mars 1859, sida 2

borg kommit att ställa det här till rätta — kapten Geistern skall vara öfvertygad om att fars hjerta sällan vet om det, som brusar genom hufvudet. Derföre att Thorborg, du min käre ursäktare, tänker mera sjelfständigt än du. Hon hade redan före min ankomst haft ett samtal med herr kaptenen i samma ärende. Thorborg — åh, det är omöjligt.n Och hvarföre skulle det vara omöjligt? svarade kapten Geistern. Fruntimren hafva 1 sådana saker säkraste blicken, och mamsell Guldbrandsson har med en så fullkomlig takt och grannlagenhet gifvit mig denna vink, att jag icke behöfde lång tid att öfvertyga mig att detta ombyte af vistelseort äfven för mig sjelf — jag menar för mina angelägenheter både som skeppsförare och enskilt man — är allra bäst och ha:e, i alla hänseenden, lite längre fram skett. Här afstannade det mera enskilta samtalet, då kommissarien Lönnerholm kom att före afresan språka några ord med kapten Gei-: stern. : 20 KAPITLET. Mannen och hustrun. Innan vi gå att återse Hjelm efter den stora omstörtning, som denna förmiddags händelser åstadkommit i såväl hans yttre som inre lif, skola vi göra ett besök hos Holt. Aldrig syntes ett ansigte trognare återgifva den strålande glädjen öfver en lyckad usel handling. . : . Hans ögon gnistrade så att pupillerna liknade eldklot. Han kunde hvarken ligga eller gå, sitta eller stå: han förde kroppen iram och åter i en våglik rörelse, liksom Han behöft gifva utlopp åt de-känslor, hvilka i sällhetsruset ville qväfva honom;