Aftonbladet – 24 mars 1859, sida 2

egenskapen; och råkar man, bara af gammal vana, komma fram med ett ord på gamla tonen, så är hans blotta utseende som en dusch kallvatten — och tvinsjuka blir detför eh hvar och hvarenda en, om detta rätt länge skall fortfara. Ehuru Thörborg i grunden kände att hennes fars hjerta icke hade någon deli detta lynnets och läpparnes missnöje, kunde hon dock icke längre stå ut med ett samtal, som tvang benne att vara stilla. Hon stod just på språng ut, då Vivikas röst från köket ,lät som någon sorts uppmaning. Åtminstone ville bon tycka så. . Vänta, vänta Lammet! Middagstiden är ju straxt inne, och jag ärnar alldeles icke vänta på honom., Nej, bevars, pappa, det kommer aldrig i fråga. Och, hör du, ingen väntar på honom: han får äta för sig sjelf, då ban kommer i olaga tid... Men en tio minuter skall det väl dröja för kommissariens skull. Ja, ja, pappa! Men Vivika blir visst mycket otålig. Jag har rättnu glömt bort hvarenda historial muttrade sgubben för sig sjelf, sedan dottern lemnat honom... Och Moss sjuk-..... För galet, för befängdt, för innerligt rasande opp och ned-på verldeno -.-.;sssjrsysemessvide : Min Gud, min Gud, hvad bar kunnat tilldraga sig På Svartskär? sade Thorborg till sig sjelf, då hon ändtligen, fri upphunnit... icke köket, som hon sprang förbi... utan den öfversta-vindsgluggen, hvarifrån hon bade utsigt åt strandvägen. Ingen syntes till. S De äro borta. för länges, fortfor hon itankarne; satt icke något vigtigt skulle bafva händt: Och om så skett, 0, hvilken kränkning för