Aftonbladet – 24 mars 1859, sida 2

Har flickunpgeh blifvit kollrig?Har Lam. met kommit i ulfvens klor, eftersom jag icke mer känner igen mitt fordna lamm... Uppehåll icke kommissarien, utan laga att vi få in middagen... Behagar bror stiga pål Pappa, får jag slippa att gå till bordet? Jag mår icke alls väl Så var ifrån bordet då! Med bror Lönnerholms sällskap beklagar jag mig icke. Kapten skall väl också komma ner? Han bad mig ursäkta,, inföll kommissarien, och anhöll att först något senare få middaggen upp till sig. Mitt hufvud svindlar! sade Thorborg till sig sjelf. vAtt kommissarien: funnit något syns nog. Men om det tiotusende gånger funnes de skenbaraste bevis hos Hjelm, är han likväl oskyldig... Och kapten Geistern skulle ändå få rätt i sina rättigheter? O, om Gudmar vore hemma, eller om Majken vore här... jag lider en gruflig själsoro. Thorborg, Thorborg, hvad, står hon der och släpper vantarna för midt på ljusa dagen — fast en för resten inte kan skylla den här dan för att ha hvarken mörker eller ljus. Det är väl en almenacksdag med månefläckar kantänka! Sådana ha vi-då gudskelof baft godt om, allt sen här blef: resehärberge. Nå nå, det kommer inte mej ve...... Men svinta sej, Thorborg! Så pass kan hon väl göra som att skala potatisen, medan jag lägger upp torsken. Mekaniskt följde Thorborg den gifna vinken. Men då Vivika gått in för att i egenskap af vice värdinna välpläga herrarne, smög sig Thorborg uppför trappan och klappade utan betänkande på gästens dörr. Jag väntade er! sade han i det han öppnade.