Aftonbladet – 23 mars 1859, sida 2

honom, och man såg endast mannen å embetets vägnar. Kronorättare, hette det nu med kort röst, följ gossen upp på vinden och bär ned kistan.n Under den knappa tid, som åtgick för verkställandet af befallningen, gick kommissarien fram och åter på golfvet, medan de tvänne andra intresserade parterna knappt vågade göra en rörelse. Hjelm var den ende af dem som andades obehindradt. Ändtligen stod då den så mycket ombegrundade kistan framför dem. Nyckeln I utlät sig kommissarien. Men då han dervid med:en förstulen blick betraktade Hjelm, måste han tillstå att detta icke var en brottslig mans utseende. Gustaf, yttrade husbonden, du såg hvar jag lade nyckeln, då jag igenlåste kistan? Ja, i tredje facket! svarade gossen, visande på pulpeten. Klaffen är öppen — tag nyckeln och gif den åt kommissarien!, Hvarje ord och min hos Hjelm tydde på snart sagdt en främmande likgiltighet. Kommissarien vägde nyckeln i sin hand, såg på kaptenen, så åter på Hjelm och lät slutligen blicken stanna på Holt, hvars ögon nu med alltför girig uppmärksamhet hvilade vid det ifrågavarande föremålet. ; Tre tänkvärda hm! utgingo från kommissariens utskjutna läppar. Herr Holt ser mäkta Intresserad ut! Ack, svarade Holt, gifvande sitt ansigte prägeln af ett förtviflansfullt deltagande, oack, hur kan jag väl annat, då min bolagsman nödgas undergå denna skymfl Han tycks ta den lugnare sjelf ... Men var så god och stig åt sidan. Nu gick locket upp. Men hur åtsnäst Holt än blifvit, kunde han