Aftonbladet – 23 mars 1859, sida 2

gade icke taga sin ifrån golfvet: han bäfvade vid tanken att icke kunna hålla masken nog fast för ansigtet. Hvad menade du med det der utropet? Skall det betyda så mycket som att du nu mins att du hört något? Gustaf började oroligt vagga kroppen af ochan, flytta fötterna och gifva åtskilliga andra tecken till att en ny tanke trängt sig på honom. R Han såg åter på Hjelm för att begära råd. Jag förstår dig ej gossel svarade husbonden. Du har alltid varit en sannfärdig yngling — om dina ord derföre äro sådana att du kan ansvara för dem inför Gud, så säg hvad som helst!b Det vill jag, herr patron... Och jag får derföre för kommissarien tillstå att det rullade något i kistan, som både klang och bullrade. Nå, herr Hjelm, hvad säges nu? Att herr kommissarien kan göra processen något kortare — gå, sök och finn hvad ni behagar! Men jag vet om ingenting annat än att det blott är mina böcker som fins der. Herr Hjelm tillåter mig likväl fråga, återtog kommissarien, hvarföre kistan just nu blifvit undanflyttad, då den hela tiden varit här 2) i Jag ser alls icke någon nödvändighet för mig att besvara denna fråga. Men orsaken lönar lika litet mödan att dölja. Jag älskade dessa böcker. De togo för mycken tid från mina aftärer. Derföre beslöt jag att gömma dem till andra tider, och ju längre de kommo ur vägen, desto mindre nära voro de till hands. Kommissarien svarade icke. Men det syntes på honom att han nu trodde sig ha kommit på rätt spår, och då blef han ifrig som jägaren under jagten. Den enskilta menniskan försvann vid dessa tillfällen helt och hållet hos