Aftonbladet – 23 mars 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN ), ROMAN EMILIE CARLEN. Då jag nu finner, svarade Hjelm med full beherrskning, att kapten Geistern är part i saken, börjar jag fatta ett annat begrepp om meningen med besöket; och långt ifrån att opponera mig mot en visitation, skänker jag den mitt fulla bifall, liksom mitt djupaste förakt ... Må kapten Geistern — om det blir en lindring i smärtan — söka förolämpa den mannen, hvilken skaffade en trygg hvilohamn åt hans hustru, men må herr kaptenen ej anse öfverflödigt att iakttaga så mycket af den bildade mannens vanor, att han icke påyrkar vidare fortsättning af förhöret härinne i dessa rum, hvilka bebos af min hustru. Bodkammaren torde dertill vara tjenligare. Kaptenen svarade ingenting i ord härpå, men han tycktes erfara ett djupt intryck; och båda herrarne visade sitt bifall till förslaget derigenom att de gingo emot dörren. Men utkommen i förstugan, sade kommirssarien i ett slags medlidsam ton: Hela denna obehagliga affär hoppas jag skall förfalla, och då är det i alla händelser bäst att hafva den så hemlig som möjligt... Kontoret ligger ju mera afskildt — har herr Hjelm något emot att jag föreslår det? Allt hemlighetsmakeri härvidlag synes mig vara fullkomligt onödigt, men bodkammaren eller kontoret kan vara sak samma. Den uthållande stormen gör boden nästan tom på folk — vöre den än full, skulle det dock föga bekymra mig.n Vid dessa ord och denna ton, som uttryckte 7) 50 A, B. ns 1—47, 49—58, 61—67.