Aftonbladet – 23 mars 1859, sida 1

utan grundade skäl, men jag visste ej att tjenstepligten här skulle förefalla herr kommissarien så tung., Inga förolämpande insinuationer, herre! Jag mutas af ingenting, men det är fan så obehagligt att komma och ställa till blindt alarm i hederligt folks hus och sedan få resa sin väg med lång näsal Än kistan då — skall den) kanske?) icke ens efterfrågas? Jo — naturligtvis måste jag välgnu gripa till det gemenaste. , De bägge herrarne vände sina steg mot kontoret, till hvars dörr Hjelm och Holt ;under tiden dragit sig, utan att likväl ha sagt hvarandra ett enda ord. Herr Hjelm, yttrade nu kommissarien, jag har ett ytterligare meddelande att göra.n sw Huru lyder då det? frågade Hjelm, alltjemt lika kall, Jag hade hoppats att allt nu skulle vara slut. Tyvärr icke... Jag underrättar er, mina herrar, att det tydliga angifvelsebref, som kapten Geistern emottagit, förkunnar att herr Hjelm på sitt kontor skall ha en bokkista — hvar befinnes den? Min bokkista? ,Ja — men herr Holt torde först svara: Har en sådan kista funnits här nyligen? j4 Holt tycktes se obeskrifligt bestört ut, och derjemte lyckades han återgifva en passande ängslan. Jo,.. jag tror... det vill säga... jag vill påminna mig — ja, verkligen fanns den icke här i dag. mörse. NE Bodbetjenterna, som efter visitationeni bodkammaren, åter blifvit uppkallade, tillfrågades nu: Har ni sett någon sådan :kista? Janne svarade genast ett ljudligt: rJal,