Aftonbladet – 22 mars 1859, sida 3

ter, och det torde få bli på samma sätt mec mig. . Hvad skulle jag ha obytt med lagen? frå gade Hjelm förundrad — men i detsamma erinrade han sig alla de varningar han fåt angående Holts smugleri och att just nu bodmagasinet hade hemligheten förvarad. Vid dessa för den redlige köpmannens, för den en: skilte mannens heder så särdeles obehagliga erinringar kunde han icke hindra att en hög rödnad spred sig ända upp på pannan. Denna Hjelms starka rodnad frambragte äf. ven en färgskiftning på kapten Geisterns ansigte. Han yttrade emellertid ingenting, men han såg på kommissarien, hvilken på ett allt uttrycksföllare sätt utsköt sina läppar, under det han strök sig än om hakan och än om munnen. Derefter upptog denne så vigtige green ett papper och gjorde en anteckning. Sedan lydde svaret på Hjelms fråga sålunda: Hvad herr Hjelm har att göra med lagen? Det blir ett fult ord jag nu får säga ... Ordet heter: husvisitation! Hjelm, som nu ansåg sig fullkomligt begripa allt öch till hvad pris som helst önskade varna Holt, yttrade då: En visitation i huset? Jag kände icke, herr kommissärie, att någon annan än kustuppsyningsmannen företog visitationer i ett köps manshus på kusten. Efnellertid skalljag säga till en af gossarne att följa herr kommissarien omkring, ... Han haståde mot dörrens Stanna, herr Hjelm vttrade kapten Geistern med en stämma så djup och flämtande på en gång, att Hjelm, slagen af undran, vände sig om. . Hvad vill det här betyda, mina herrar? Det torde icke vara ur vägen att nu få veta skälet till den visitation, som herrarne synas vara två om?