Aftonbladet – 22 mars 1859, sida 3

vanligt, och Emilia fåfängt försökt förmå kaptenen att gifva annat än enstafviga svar, sade slutligen helt tvärt kapten Geistern, i det han vände sig mot länsmannen: Jag tror, herr kommissarie) ...... Längre hann han icke; ty kommissarien varnade honom med en af dessa telegraferande blickar, som tyckas säga! Vänta — här är ingenting förberedt ätinu.s Och nu började kommissarien, efter ätskilliga hm och åtskilliga knäppningar på de utskjutna läpparne, att slå omkring sig med diverse obestämda uttryck om ledsnad, obehagliga tjenstepligter, Kuriöså händelser och dylikt, ur hvilket allt slutligen uppdykade den tydligt uttalade meningen: Det är icke utan, herr Hjelm, att jag kommer i ett visst ärende, och det är knappt för herr Hjelm mera obehagligt att höra än för mig att tillkännagifva, det besöket sker å embetes vägnar.. Åh, embetets vägnar? upprepade Hjelm, utan att dervid inse något slägs obehag. Hvarom då, herr kommisarie ? Och från kommissarien fölt hans blick på Geistern, men denne satt orörlig. Måhända ... hm ... hm — kommissarien behagade med en blinkning se åt Emilias sida — -måhända är ämnet mindre lämpligt för den unga fruns öra. Lemna 0ss8, min vänl sade Hjelm till sin hustru utan ringaste aning om hvad det tvetydiga besöket kunde innebära. Så snart herrarne blifvit. ensamma, antog länsmannens utseende en viss enkel kärfhet; och i ett kort på saken gående språk lade han sina ord sålunda: ;Ledsamma saker, herr Hjelm, förbannadt ledsamma saker! Och fast jag hellre skulle gjort det här besöket hos hvem som helst, säger jag såsom löjtnant Guldbrandsson: Plig är pligt Lagen gör ickg många omständighe