Aftonbladet – 22 mars 1859, sida 2

dessutom är mor inte frisk... Låt mej nv säga bara ett enda ord tilll Och det är? Gör sej nytta, om hon kan, kära fru, af det jag sagt, men blottställ i Herrans Jesu namn inte en stackars hustru, som aldrig skulle gått i denna uppstudsigheten mot sir egen man, om hon inte hade trottatt det varit Guds viljat Och på annat ställe vill jag aldrig tala mot Tolle. Han är god mot både mej och barna och möormora; och en är mycke olycksam, när en skall ställa sej liksom i härnad mot den, som en har sin kärlighet och äkta tro till. Ack, så väl jag förstår er uppfattning; var förvissad att jag skall minnas såväl den som er begäran ... Och nu tack och farväl tills vi härnäst träffas! Räkna alltid på mig — alltid. Helt tankfull aflägsnade sig Emilia, medan Uljana nu gjorde stor kaffebjudning öfver lag i köket . Skall jag gåupp på kontoret? tänkte den unga frun för sig sjelf. Det torde vara orätt att störa Åke, just när han börjat sitt arbete — men kanske kan det också vara nödvändigt. Troligen rör det här Holts smyghandel ... jag ville ej fråga den stackars hustrun, men säkert menade hon med sin mans arbete, som Gud icke skulle tycka om, de handräckningar han lär göra åt smuglare. Innan Emilia slutat öfverläggningen med sig sjelf, hade hon likväl redan hunnit uppför trappan. Men då hon kommit nära kontoret, hördes derinne ett lifligt samspråk om handel och bytesaffärer; och hon bann att komma tillbaka både två och tre gånger; innan de på kontoret varande skärgårdsherrarne ändtligen aflägsnade sig. Nw, tänkte hon, .skall jag passa på, in