Aftonbladet – 22 mars 1859, sida 2

Ack, fru lilla, hon är så fasligt ung, så fin och grann och så obelefvad — det kan en nog förstå — på sorgesamma saker, att.en liksom drar sej för att sätta henne i bekymmerna ... Jag hade hört att mamsell Majken skulle vara 1 närvåna. Herre Gud, om hon kunde komma hit! . Hon är så reelt belefvad i allting, stort och smått, att hon sätter liksom stötter under ens egna tankar. Tyvärr har Hon rest hem. Men är det något i det der brefvet som ni fruktar kan göra mig bedröfvad, så säg det fritt — ty ehuru jag är ung, har jag ändå förmåga att bära bekymren, fast jag icke trör att detta kan komma att röra mig. Det får då frun sjelf räkna ut... Saken — det är jag ganska för visso säker på — anbelangar ingen annan än fruns egen man. 1 sömnedvalan sa Tolle: Jag har settet hos Hjelmen... jag svär på att jag settet -hos Hjelmen. Ganska förundransvärdt — och mannen, som besökte er om natten, var naturligtvis herr Holt? z Jo, så var det svarade Pernilla med en djup suck: Och jag höppas att jag inte gjort något synnerligen ondt i det att jag erkände det Gud ser till er innerliga välmening, er vackra samvetsgrannhet; och jag tackar er på det högsta för båda: delarne. Dock tror jag icke; kära Pernilla, att saken är af den vigt, som ni föreställer er; men lika rättsinnigt var det af er att komma hit till oss ... Och medan jag nu går att tala med min man, så lofvar ni mig att dricka en kopp varmt kaffe, innan ni ger er afl . ER Nej, nej, kära frun, jåg är så rädd att Tolle saknat mej — jag tycker att han här liksom vaktat på mej de sista dagarna — och