Aftonbladet – 22 mars 1859, sida 2

nan det blir något nytt hinderl Och hon gläntade på dörren. Hvad, i all dar, ser jag — är det du? frågade Hjelm inifrån; Och som han tycktes vara i det möjligaste bästa köntorslynne, steg hon in. Du ser så allvarsam ut, min lilla Emilia — du har visst förtretat dig öfver de här herrarnes långsamhet? Men du skall i stä!let ha dem i gunstig åtanke, ty jag har gjort en storståtlig affär i dag på morgonen, och när de komma tillbaka 1 nästa vecka, får du göra en liten frukost åt dem ...... Men skynda dig nu, ifall du har något att säga! Jag har hufvudet fullt och måste göra införingar i böckerna. Älskade Åke, jag är så rädd att du icke alls vill höra på migl) ; Skulle jag se ditt kära bekymrade ansigte och icke höra dig — vänta blott em enda qvart ... om en qvart är jag nere. Då kan jag ju så godt få vänta här... Jag tar nyckeln och öppnar den lilla bokkistan, så har jag sysselsättning nog. Nej, nej, jag skulle då ta fram nyckeln! Dessutom fins der inga andra böcker än sådana som ligga och vänta på bättre tider — du vet Hvilka — då jag blir rik... Men gå nu för all dell Och Emilia gick. Kr Den unga frun hade jemnt och nätt hunnit in ifrån sina resterande göromål i köket, då hon fick se sin man inträda. Nu är jag till din disposition l Emilia meddelade allt hvad hon hört af Pernilla från Udden jemte dennas innerliga bekymmer att man skulle missbruka hennes tjenstaktighet. Det der, sade Hjelm, skulle sannerligen förekomma mig bra besynnerligt, ja vida mer än besynnerligt, eftersom svärnodern gjört