Aftonbladet – 21 mars 1859, sida 2

Men är det väl du, Åke, som sätter värde på at samla penningar? Lita på det! När jag varit affärsmen en 9 å 10 år, då äro vi ännu helt unga personer, menniskor, som kunna älska och njuta af lifvet. Nåväl ... Jag kan ändå knappt tro att det är du som utvecklar allt det här! i Derföre att du hittils icke i grunden känt mig... Hör nu slutet af min utveckling. När man är rik och oberoende, reser man med sin unga, sköna och älskade hustru utåt nya trakter af Guds herrliga verld. Man nedsätter sig der man finner sig bäst och lefver ett ljuft, lycksaligt och framför allt ett lugnt lif, der man har rättighet att återtaga fordna kära vanor. Och hvad i verlden kan vara gudomligare än att vid en öm och hängifven makas sida få sysselsätta sig vid sina älsklingsstudier och måhända äfven något skriftställeri ... Se der mitt mål — märk, jag säger icke min dröm !a Älskade Ake, om jag ej så väl behöfde spara mina ögon, så att de ännu äro vackra vid den saliga tidpunkt du talar om, då skulle jag icke nu kunna afhålla mig ifrån tårar — ty de komma lika väl vid glädjen som vid smärtan. Huru skön och hög är ej blotta aningen om denna framtid, då du har nått ditt mål — och du når det nog, ty när en man. med din sansade och samlade kraft rätt vill något, går det bestämdt. Smickrerska ! Men säg mig, min dyre vän, hvarför behöfver du försaka dina. böcker? Den njutningen -kunde du, väl redan nu bestå dig, Du har ju mången gång, sedan den tid vi flyttade hit, under helgerna haft ledighet att sysselsätta dig med hvilken läsning du helst önskar. Det vill jag förklara dig ... Börjar jag först att vid de så kallade lediga stunderna: läsa