Aftonbladet – 21 mars 1859, sida 1

sffrtvysS aa OO PMANSHUS I SKÄRGÅRDEN)). LS BOMAN EXIDIR OARLEN. Tunga som hans eget hjertas slag voro de stegs: med hvilka kapten Geistern .mätte golfvet-iösinockårämareriso oöd inv ; Häti villesältan gå ned; emedanhan utan tvifvel besvärades af kapellpredikantens frågorbeli vältenta försök att förströj honom. Efter sörgbesöket på? kyrkögården ochi Kyrkan bestodhafis enda sysselsättning i att med händerna på ryggen eller armarne; korslagda öfver bröstet vandra fram och åter. Med breffet i hand kom Thorbörg nu uppför, trappan. Hön lyssnade. ÅCk, sade hon, alltjemt denna eviga vandring! . Han blir ej trött... -han vet ej af att hat? går...... Herr kapten — hon klappade på — får jag komma in med ett bref? Ett bleka Han öppnade dörren... Jag tackar er! Är: det från kommissarien?. Jag vet icke från hvem det är... Herr kapten bar glömt att tända på ljusen —jag skall göra det.n, 2? Och snart vår, Gudmars trefliga kammare ännu ,trefligare genom belysningen af ljusskenet. .-, oo A Kaptenen satte sig i soffan med Bbrefvet. Men icke ft r hade han brutit det och kastat ögonen öfver detsamma, än han uppgaf ett Han reste sig upp och stod framför den häpna Thörbörg en helt annan gestalt, en helt använ själ, Kroppen bar upp sig med en kraft, som ej Var blott viljans: det var dess egen. spänstighet. Ögonen lyste med själens eld, men denna eld var upptänd af: en grym ) Se A.B. niis 1—47, 49—58, 61—65.