Aftonbladet – 21 mars 1859, sida 1

YT iThorbörg : emottog skrifvelsen. -Och alltsom hor sgenomgick den, uttryckte hennes ansigte de uppskakande rörelser, som hon erfor, då hon förnam den fasansfulla anklagclseh mot Hjelm. Det förstås af sig sjelf att det var samma angifvelse .som Holt .dikterat för främlingsfiskaren under deras nattliga sammankomst på Udden och hvilken denne nu, under jaktlöjtnahtens utspejade frånvaro, skaffat tillbe-. stämd ort. Med afsky, med förakt och fasa kastade Thorbörg hed brefvet. : bHuruw, frågade hon, och nu fanns en blixt äfven i hennes öga, buru vågar ni, kapten Geistern, att ett enda, ögonblick sätta tro till denna nedriga uselhet, hvarmed någon fiende sökt svärta den hederligaste öch samvetsgrannaste man ? Jag tänker nog att våga merl genmälte kaptenen med mörk blick. Hvad — om ni tillåter mig fråga — skulle kapten Geistern kunna göra med det här, ett utan tvifvel för syndapengar köpt papper utan namn under ? Hvad gör man med en anklagelse, då man söker efter upplysningar i en nattsvart sak? Förstår ni ej. det2 . Nej, det förstår jag icke — derföre frågar jag.. Detta papper hållerjag åter i min hand; och jag tror icke att jag skulle sofva mindre godt,..om jag nu företoge en händling, solm...... f Akta er — ni står bestämdt för fära ljuset. Jag ser att ni icke är opartisk. Ni älskar denne man, Hi älskar hans hustru. Då fattar ni ingenting. Det är på samma sätt med hvar och en, när pattiskheten kommer i spelet. Derföre skall jag eädast taga råd af min egen tanke... Han utsträckte banden efter det vigtiga brefvet, och sedan hån erhållit det, gömde han det i bröstfickan. Men säg mig nu, uppmanade Thörbörg, hvad ni ärnar företaga? Har ni till hälften gifvit mig ert förtroende, så måste jag ega äfven den andra hälften.