Aftonbladet – 18 mars 1859, sida 3

Jag tror, svarade Hjelm, att jag hört det han har någon mera födkrok. Så går talet, herre, och visst har han väl gömt några småting — men det jag nu ville tala om, är allt något djupvigtigt. Men jag är så uptagen nu. Det skall inte stå länge på... Var så god och extimera sej att höra, herre, för jag skulle inte gått ur min stuga för småfnask. Tala då, kära morl Det är tre dagar sen jag vaknade en natt och hörde mågen min säga åt dottera, att om hon teg stilla för mej med det han ville ha för sej, skulle hon få bomullsgarn till väf åt sej och barnungarna. Jasål Hjelm rodnade. Han trodde nu hvad bodbetjenten Gustaf sagt om Holts påbegynta smugleri. Jag låtsade sofva,, fortfor gumman; men jag märkte mågen min gå till dörrn, och så släppte han in en, som inte var någon vanlig smuglare. Jag hörde tydligt — för dörrn låg nära åt min sida — att det var Holten, kompanjon herrns.v Min goda gumma, jag vill icke höra mer! Jag fattar fullkomligt er välmening, men det är icke tillständigt för mig att lyssna till detta. För Guds skull, herre, gå icke Hon fattade tag i rocken. Det är ännu vigtigare ting. Skulle jag sprungitj ifrån färgekitteln och rökekorfven, som småbytingarnakanske förstör, bara för att löpa:aprillspring? Kan j tänka så om den, som är sexti år 1 rundetal Släpp mig, kära mor —-jag vill icke höral Jo gu, vill j, bara j inte längre billar er in att det är småkrafs ... Hör nu detta: jag tror inte det var om smugling — öck hör, herre, j är känd för att vara en hederlig her